Idag har jag haft en SÅN dag. Ni vet en dag där man tror att allt kommer att gå hur smidigt och bli hur bra som helst, men som visar sig bli något helt annat.

Jag skulle köra bilpaket idag, men bara upp till Ö-vik så därför skulle jag vänta in Umeå bilen som kom söderifrån. Då det var lite burar gick det fort att lasta och eftersom söderbilen inte dök upp på en stund så såg jag till att kolla brandsläckarna på bilen osv.

Efter en stund (en lååååång stund) så dök han äntligen upp och jag satte igång att hjälpa honom av med lite pallar så att jag kom åt de burar jag skulle ha.

En timme efter att jag hade lastat klart "mina" första burar så var jag äntligen redo att koppla på släpet och börja rulla norrut.

Allt gick smidigt och jag fick tillslut ett samtal från trafikledningen i Ö-vik som berättade att containrarna som jag hade på släpet skulle lämnas ute hos kunden. Jag skulle ringa till dem när jag kom till Bjästa, så att de kunde få tid på sig att få fram en traktor eller större truck. Detta görs och när jag kommer ut till kunden har det gått ca 30 minuter från telefonsamtalet. Tror ni att det fanns någon traktor/större truck där? Nej nej, där står en liten truck med en chaufför som säger: "Men de där kan ju inte jag ta med den här!"

Goddag yxskaft, det var ju därför jag ringde 30 minuter innan.... Observera att jag bara tänkte denna tanke. 

45 minuter senare rullar jag därifrån. Skoj, nej inte direkt.

In på Schenker i Ö-vik, droppar släpet som skulle lastas med material på markplan, backar in bilen mot kaj och drog av burarna, 1 h 45 min senare än den tid jag skulle vara där.

Börjar sen att lasta på Umeågods på bilen, har en liten "meningsskiljaktighet" med trafikledaren, eller meningsskiljaktighet är väl att ta i. Jag tyckte inombords att han lät dryg och att han tyckte synd om sig själv som hade mat som stod och väntande på honom. Och att han minnsan hade varit igång sen 06:30.

"Va bra rå, själv har jag varit igång sen 04:30" sa jag, medan tanken fortsatte med "men jag klagar inte att det kommer att dröja många timmar innan jag får nått att äta...."

Kliver in i bilen och far och kopplar vagnen, backar in vagnen mot kaj. Lastar på de 4 IBC behållarna (som vägde lite över 1000 kg/st) med pallyftaren samt några oljetunnor som skulle till Husum.

Far iväg till Husumfabriken och lossar deras gods. När jag sedan ska stänga bakre delen av släpet så jäklas det (som vanligt), så jag står där och svär för mig själv, tittar bakom axeln och ser två karlar som står och tittar på mig.

Fortsätter att försöka stänga den ett tag till, blickar åter bakåt och ser att gubbarna fortfarande står och glor.

Då var blodsockernivån rekord lågt och hornen växte fram på en millisekund.

"SKA NI GLO LÄNGE?! ELLER HADE NI TÄNKT HJÄLPA TILL?

OM INTE ANNAT SÅ KAN NI FORTSÄTTA ATT JOBBA!!!" säger jag.

Ja jag vet, man ska inte skälla på folk, men nu var klockan 13:10 och jag hade ätit mina två små mackor kl 04:40. Och jag erkänner, jag blir ett monster när blodsockret blir för lågt.   

Jag fick iaf hjälp och tillslut var jag på väg norrut igen. Tack o lov fick jag ett Umeå byte, så 13:45 satt jag i den nya bilen påväg söderut.

Men detta ekipage var tungt och det var många trötta hästar under huven. Så det tog tid.... Som snabbast i uppförsbackarna låg jag i 50 km/h och som lägst 25 km/h. Jippie. Hold your horses va kul det var....

Insåg efter några mil att jag inte kommer hinna stanna att äta, eftersom detta ekipage skulle med tåget. Så det var bara att rulla på och dricka vatten för att dämpa hungern. Hmm, undra om det kan vara en ny dietkur? Lastbilsdieten. Hoppa in och ur hytten, stressa, drick vatten och bli av med onödiga kilon.

Eller förresten, det funkar ju inte. Säger man lastbilschaffis, så tänker man ju osökt på en gubbe med jooooordens mage. Inte någon slimmad snygging. Nä jag tror jag hoppar den tanken.

Iaf, efter många timmar var jag äntligen framme i Sundsvall. In på järnvägen, checka in flak och trailer, få det avlyft och när jag körde genom bommen så hade klockan blivit 17:16 så det var inte många minuter kvar till godo.

Rolig dag va? Så nu är jag lite halv seg, och jag som hade tänkt försöka hinna med att lyfta lite skrot idag. Men nej... jag har haft en sådan dålig uppladdning att jag orkar helt enkelt inte. Det får bli en annan dag.

Sen blir jag lite faschinerad över hur man kan bli så förblindad av bitterhet.

Jag tänker på x'et. Han har sedan ett tag tillbaka tagit bort mig som vän på FB, tror att det var i samband med att jag skrev här på bloggen att jag hade varit ute på date, whatever.

Iaf. Det är ju ändå så att vi stöter ihop med varandra eftersom vi jobbar där vi gör så man borde ju kunna säga hej till varandra kan man ju tycka, blir ju liksom trevligare så.

Men nej. Det går tydligen inte.

Igår smet han in i fikarummet för att slippa heja, och idag så var jag nära att slänga upp ytterdörren i ansiktet på honom när jag skulle fara. Jag sa "Oj då.... Hej."

Men icke, han vägrade att heja trots att vi möttes i dörröppningen.

Jag kan inte låta bli att tycka synd om honom.

Det måste ju stjäla enormt mycket energi utav honom, att hålla fast vid en sådan bitterhet och ilska. Nu kanske han inte alls är bitter, men det är den utstrålningen jag uppfattar att han ger ifrån sig när jag är i närheten.

Tråkigt är det iaf, för trots allt som varit önskar jag honom allt gott.

Nä nu ska jag hoppa in i duschen, sen blir det nått att äta och en cider på det. Ahh, sedan hägrar soffan och tv'n.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag måste vara en av de sämsta på att blogga. Kanske beror det på det faktum att jag faktiskt försöker leva mitt liv, under den tid jag lever. :) Men iaf, julen har passerat likaså nyår. Här sitter vi i starten på 2015 och försöker kisa in i framti...

Man kan lugnt säga att jag är rätt så dålig på att hålla bloggen uppdaterad. Men ibland kommer det några små vindar av kreativitet och då sitter jag här igen.   Lite tankar och funderingar som ligger i min hjärna. Dels var det det ang en blogg ...

Det finns många saker som jag kan bli så sinnesjukt less på, exempelvis när människor är korkad. Nä nu menar jag inte korkad som den där blonda tjejen i filmen som går på FB när hon ska gissa hur långt tid det tar att åka 80 miles om man åker 80 mph....

Idag är en sådan dag. Men jag tänker hålla mig från svordommarna och bara krasst konstatera att min lilla Ruby inte får komma till Sverige. Känns surt och riktigt riktigt tråkigt, för jag tror att den lilla hunden hade passat in alldeles utmärkt här ...

Det går en video på FB när Jeff Gordon kör runt med en bilförsäljare.  Rolig att titta på. Men jag tycker faktiskt att den här är rätt så rolig också. ...