Jag har ju glömt bort att berätta om en händelse som inträffade igår som resulterade i en väldigt spak hund.

Det var nämligen så att det skulle komma en traktor och plocka bort gödelshögen inne i rastfållan. Jag och Erika plockar in friesertöserna eftersom vi skulle ut på en ridtur.

P-O sätter upp en lina som förhindrar att de kommer ut. Han ropar på hästarna för att de ska komma och min hund är vid övre rastfållan och strosar i godan ro.

Efter en liten stund kommer två springande och Humla bestämmer sig att springa efter och skälla lite. Är ju bara det att en häst har hamnat på efterkälken, så när Prins kommer farande så är Humla i vägen.... Resultat: Han hoppar över henne!

Jag och Erika är påväg ut till P-O, när han kommer gående mot oss och så småskrattar han lite och säger:

"Vilken dum hund du har..." och så berättade han vad som nyss hade hänt. Då förstod jag varför jag hade mött en hund vars svans hängande rakt ned.

Förutom när jag hackar lök?   Jag blir gråtmild när jag tittar på tv el film där barn eller djur blir illa behandlad.

Då öppnas kanalerna och tårar är ett faktum.

Men sen finns det två filmer som ALLTID får mig att gråta:

"Titanic" och "Mannen som kunde tala med hästar".

I Titanic börjar tårarna att rinna när hon tvingas släppa honom... Gudars va hemsk den känslan måste vara. Huvva.

Mannen som kunde tala med hästar, där sätter det igång när dom rider uppför backen och hästarna börjar kana bakåt. När sedan lastbilen kommer, då har syndafloden kommit och tårarna rinner för fullt.

Dag 25 – En första
Dag 26 – Dina rädslor
Dag 27 – Din favoritplats
Dag 28 – Något du saknar
Dag 29 – Dina mål
Dag 30 – Ett sista ögonblick