Jag har under en längre tid varit in på en hemsida för att titta på gatuhundar som söker ett nytt hem. Har väl inte tänkt skaffa någon ny än, eftersom jag har sagt att så länge Humla finns så ska det inte komma in en ny hund.

Men ni vet hur det är, bara för att man tittar innebär det ju inte att man köper. Utan det är roligt att se vad som finns.

Iaf så var jag in på sidan i helgen och av någon anledning klickade jag på en liten hund som skulle väga ca 10-13 kg som vuxen. Och denna hund fångade mig med storm. Så fort jag läste om hunden samt såg bilderna visste jag att detta var MIN hund!

Hjärnan och hjärtat hade en hård kamp fr.o.m den stunden. Hur skulle jag göra?

Skulle jag ta hem Ruby med risk att hon lär sig alla dåliga saker som Humla gör?

Skulle jag vänta till att Humla går bort och se ifall det kommer någon annan hund (vilket det naturligtvis kommer att göra) som fångar mitt intresse?

Tankarna gick runt, runt, runt, i skallen och på måndag kväll hade jag fattat ett beslut. Jag skickade in en intresseanmälan! Det gick helt enkelt inte att låta bli. Det är ju MIN lilla hund som sitter där i Rumänien.

Kollade av mailen hela kvällen ifall det skulle ha kommit ett svar, men icke.

Tisdag morgon, inget mail. Fan också. Men men, det hade bara gått ett par timmar så de hade nog inte hunnit läsa eller bilda sig en uppfattning än.

Kollade mailen igen runt lunchtid och yes, ett svar hade kommit. Öppnade det fort som attan på mobilen och där fick jag besked om att min intresseanmälan lät bra, men de ville att jag skulle läsa och fylla i några dokument. Fan, här satt jag "fast" på jobbet. Jag ville ju bara hem och fylla i de där dokumenten.

Oj vad långsamt timmarna gick efter det....

När jag kom hem har jag nog aldrig slagit på datorn så fort iaf. Man kan säga att jag kastade mig över den. In på mailen, läste dokumenten och svarade på frågorna och mailade tillbaka dem.

Nu. Nu var det bara att vänta på ett svar. Ja eller nej. Nervös väntetid skulle det bli.

Så kom helt plötsligt tvivlet in. Vad har jag gjort? Gjorde jag rätt? Tänk om de säger nej? Tänk om Ruby och Humla inte kommer överens? tänk om jag inte kan vara ledig där de frösta dagarna när hon kommer hem? Tänk om....

Runt 18-tiden ringer telefonen. Ett nummer som jag inte känner igen, jag tror att det är någon som vill veta något om dressyrträningen för Marc André Wéry som är till helgen.

Men någon dressyrträning var det inte tal om, utan det var en representant från hundhemmet som ringde. Trodde jag skulle smälla av att de ringde så fort. Efter en liten frågestund säger hon att Ruby skulle få det väldigt bra i Sverige och hemma hos mig. Så var det klart. I mitten av april skulle jag få hem MIN hund. Total lycka och upprymdhet kantade kvällen.

Nu började tankegångarna fundera på vilka saker som jag skulle behöva införskaffa. En hundsäng, en fodertunna, annat foder, nya matskålar, koppel... eller nej jag har ett tunnare läderkoppel som skulle kunna funka på henne, men ett nytt halsband kommer att behöva köpas in när hon väl är här.

Och ett nytt namn. Definitivt ett nytt namn. Ruby, ligger lite svårt i munnen när man ska ropa och låta glad. Men vad kan hon heta då? Hmmm, Rubin, Sessan, April? Det är svårt det här med namn, men jag antar att det kommer när man ser henne.

Idag på förmiddagen ringde jag och fixade med försäkringen. Blir på samma ställe som jag har katterna försäkrade.  Kanon bra att ha det klart tills den dag då det blir aktuellt att aktivera den. Dvs den dag hon kommer hem.   

Så efter lunch ringer telefonen. När jag ser att det är hon, representanten från hundhemmet, får jag en liten klump i magen. Vad vill hon nu? Hon ringde för att fråga om jag skulle vara intresserad av att ta en annan hund. Det var nämligen så att när de pratade med Rumänien, fick de reda på att Ruby har fått problem med sina bakben. De hade tagit henne till en veterinär som i dagsläget inte kan säga om det beror på att hon har vuxit mycket (4 kg på ca 2 månader) eller om det är så att hon har höftledsdysplasi. Oavsett, så måste jag (om jag valde att fortsätta med Ruby) vänta i några månader innan det kunde vara aktuellt för mig att få hem henne.

Den där enorma glädjen jag hade känt bara minuter innan, förvandlas i ett slag - till just ett slag i magen. Hade jag jinxat denna händelse genom att jag gladeligen börjat berätta för folk att det skulle komma in en ny hund i mitt liv?

Representanten skulle skicka över mailet från Rumänien med alla information som de hade fått, så jag hade något att ta ställning till.

Då blev det en lååååång väntan igen. Eller ja nu tog det bara 10 minuter innan jag fick mailet, men ändå, det kändes som en evighet. Efter att ha läst det, ringde jag upp och meddelade att jag fortfarande var intresserad av Ruby, men att jag ville vänta för att se hur det hela utvecklades.

Nu håller jag bara tummarna att det är som jag tror, att hon har växt så mycket iom att hon har fått näringsrik mat och att det är därför som denna "funny walk" har tillkommmit.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag måste vara en av de sämsta på att blogga. Kanske beror det på det faktum att jag faktiskt försöker leva mitt liv, under den tid jag lever. :) Men iaf, julen har passerat likaså nyår. Här sitter vi i starten på 2015 och försöker kisa in i framti...

Man kan lugnt säga att jag är rätt så dålig på att hålla bloggen uppdaterad. Men ibland kommer det några små vindar av kreativitet och då sitter jag här igen.   Lite tankar och funderingar som ligger i min hjärna. Dels var det det ang en blogg ...

Det finns många saker som jag kan bli så sinnesjukt less på, exempelvis när människor är korkad. Nä nu menar jag inte korkad som den där blonda tjejen i filmen som går på FB när hon ska gissa hur långt tid det tar att åka 80 miles om man åker 80 mph....

Idag är en sådan dag. Men jag tänker hålla mig från svordommarna och bara krasst konstatera att min lilla Ruby inte får komma till Sverige. Känns surt och riktigt riktigt tråkigt, för jag tror att den lilla hunden hade passat in alldeles utmärkt här ...

Det går en video på FB när Jeff Gordon kör runt med en bilförsäljare.  Rolig att titta på. Men jag tycker faktiskt att den här är rätt så rolig också. ...