misspepper

Alla inlägg under januari 2012

Av Maggan - 30 januari 2012 17:36

Men att det ska vara så svårt att få tag på en hovslagare?!?

Vet inte hur många jag har ringt till, men än så länge är svaret det samma. "Nej kan inte hjälpa dig." "Du skulle ha ringt igår, då hade jag kunnat komma förbi idag" "Vet inte när jag ska till Bergeforsen nästa gång" bla bla bla.

Allt detta trassel bara för att de inte hade fått snösulor vid förra skoningen.


 


Av Maggan - 29 januari 2012 10:28

Igår var det SHRA Sundsvalls årsfest och jag med många fler var där. En rolig tillställning som naturligtvis blev roligare ju längre kvällen led. Fanns väl många orsaker till skojigheterna.  ;P

Men en sak som jag skrattade gott åt var när Leffe Hellander och han (vars namn jag nu inte kommer ihåg) drog lite rövarhistorier om hur det brukade gå till på gatorna åren innan SHRA Sundsvall skapades. :)


Men något som också var igår (och som jag missade pga andra åtaganden) var Sundsvall Raceway Wintergames. Det blev enligt "ögonvittnen" på plats en formidabel succe där runt 1000 skotrar hade hittat upp till Sättna, en del hade kört ifrån Sollefteå. Riktigt roligt för Emil Eriksson och Tomas Jonsson att det blev en sådan publiktillströmning. Det visar ju på att motorintresserade verkligen suktar efter något, även vintertid.



Något annat som är roligt och som också har hästkrafter (men inte lika många) är att jag kommer att få låna Tineke och Naomi under ett par månader. Känns riktigt riktigt roligt att få hem svartingarna och jag bara hoppas att de kommer så snart som möjligt (helst igår).

Nu önskar jag bara att jag hade en loksele och en släde så att man kunde få göra detta igen.

 

Av Maggan - 8 januari 2012 09:05

Många planer på tapeten idag.

Städa ut julen, baka lite tekakor, tvätta, städa och sen skulle jag vilja ta en lång promenad i skogen för att se hur framkommlig stigarna är efter Dagmar.

Ja det blir en fullspäckad dag om jag ska försöka hinna med allt.

Av Maggan - 3 januari 2012 19:35

Igår orkade jag inte skriva om den dagens händelser. Jag var helt enkelt slut, både fysiskt och psykiskt.

Dagen började som vanligt (när man har dagskiftskörningen) kl 03:00 då klockan ringde. Ner och åt lite gröt för att sedan göra sig iordning och fara hemifrån. Kl 04:00 rullar jag ut med lastbilen genom grindarna på jobbet.

Vi skulle hämta timmer (eller ja för att vara exakt; granmassa) från ett ställe i Matfors som skulle köras till Iggesund. Den bestämda vägen som vi ska köra är den via Sörfors till Gnarp, för att sedan ta E4 därifrån. Sträckan Sörfors - Gnarp tar ca 50 minuter att köra.


Första hämtningen gick bra och likaså körningen tillbaka på samma väg. Detta trots att det hade småregnat åt bägge håll.

Andra hämtningen då hade förutsättningarna på vägen ändrats .... TOTALT.

Nu var det helt plötsligt inte en väg utan en rodelbana men utan de stöttande kanterna.

Nackdelen var att jag inte hade någon möjlighet att vända när jag inser att jag kör på en isgata, utan det var bara att ta tjuren vid hornen och smyga sig fram. Men något så fruktansvärt att försöka ta sig fram på.

Det tog 1 h och 20 minuter att komma ut till E4. Under den tiden har jag suttit på helspänn, framåtlutad med ett stadigt tag om ratten med vänsterhanden och med högerhandens pek- och långfinger på knapparna för sandspridarna, ifall jag skulle vara tvingad att använda dom.

Här är ju nackdelen. Det finns ju inte obegränsat med sand i spridarna, så det gäller att välja sina "sandstunder". Annars är dom slut när man verkligen behöver nyttja dom.


Fanns några gånger då jag verkligen behövde dom, varav ena var när jag kom till en liten utförsluta med tillhörande vänstersväng. Där tappade jag fästet totalt. Resultat; bilen gick rakt fram med en påskjutande släp.


Tack och lov hade jag sand kvar, så snabbt som f-n tryckte jag på knappen för vänsterspridaren, skickade ut lite sand, fick fäste och klarade kurvan med en hårsmån.

Hastighet jag kom i? Ca 25 km/h.


Var flera gånger jag satt och tackade för mina sandspridare. Stor guldstjärna till den person som uppfann dom.


Av Maggan - 1 januari 2012 01:00

2012 har precis börjat och jag hoppas att detta år bjuder på mycket av allt.

Men när ett nytt år börjar, känns det bra att göra ett avslut av året som gått och det hade jag tänkt försöka göra nu.


Ifjol vid denna tidpunkt kunde jag i min vildaste fantasi inte tro att mitt liv skulle se ut som det gör nu.


Januari: Jag jobbade extra på Milles och var tillsammans med MW. Tyvärr så visade det sig att jag och MW hade för olika förväntningar på hur ett förhållande ska vara, så vi gjorde slut i slutet av januari, i samband med att jag kom hem från en körning till Belgien.


Februari: Kom och gick utan några större intryck.


Mars: Fick jag kontakt med JD och kom på så vis in i Oxygen körningen. Jobbade fortfarande extra på Milles och åkte med i gasbilen för att lära mig. I början på mars var jag även på en date med FJ, en otroligt trevlig, rolig och lättsam kille. Vi träffades under några intensiva veckor men sedan tog det stopp, jag var förälskad men det var inte han. Tough luck.

Fick i samband med det ångest över att vara hemma i lägenheten, så jag började tillbringa väldigt mycket tid på gymmet. Det var mitt "lyckopiller". Inte nog med att endorfinerna rusade i kroppen, man blev ju även smal på köpet.


April: Då började jag jobba med gaskörningen.

 

Väldigt nervöst de första gångerna, då är det tur att man har haft A som lärare plus att man kunde ringa honom ifall man var fundersam över något.

Var även till ett medium i början av månaden och hon berättade lite om vad som skulle komma, dock utan tidslinje. Men en sak som hon pratade om var att hon såg mig på en gård, och att den låg antingen i skogen eller precis bredvid. Jag förstod precis vilken gård hon pratade om.  ;)

Bara någon vecka senare fick jag reda på att P-O hade drabbats av skelettcancer och att han skulle sälja gården och hästarna. Och jag blev så förtvivlad. Inte nog med att man skulle tappa världens bästa häst, jag skulle även bli av med min dröm gård eftersom jag inte hade något fast jobb...

Men det är konstigt det där; när man är som mest nere, det är då man kan få de klaraste idéer. För mig dök den upp någon dag efter beskedet när jag skulle hämta Humla. Den var så klockren att jag var tvungen att sätta mig och göra en kalkyl direkt när jag kom hem. Sedan ringde jag runt och klarlade allt med min då blivande chef samt Arbetsförmedlingen. Sedan vet jag inte hur många gånger jag satt med den där kalkylen, räknandes på alla möjliga scenarion. Men den gav samma svar hela tiden - det kommer att fungera!

Då var det bara att ta nästa steg nämligen att ringa till banken.


Maj: Var tvungen att avliva gosigaste katten Maja. Det värsta var när veterinären gav henne sprutan och jag märker att hon blev tyngre och tyngre, då hör jag Humla skälla till ute i bilen. Jag tror Maja for förbi för att säga adjö till voffsingen.....

Iallafall blev det några möten med banken den här månaden och jag fick i slutet klartecken om att jag kunde få lånet till gården. Jippie!

Lägenheten las ut till försäljning och det tog inte lång tid innan den var såld.


Juni: RR tog livet av sig. Total chock och jag förbannade mig själv, eftersom jag hade sett honom på cruisingen och tyckt att något var fel. Men istället för att fråga förutsatte jag att han kanske hade haft en dålig dag på jobbet...

Tors den 9:e skrev jag och nya ägaren till lägenheten på papperna och tisdagen den 14:e flyttade jag ut. Snabba ryck.  :)


Juli: Det årliga hästrallyt går av staplen i Hassela.

 

Helt underbart roligt men samtidigt ack så otroligt sorgligt. Under prissermonin så tar P-O micken för att hålla sitt traditionella tacktal, men det blir inte bara ett tack till arrangören och till våra medtävlande. Han tar även tillfället i akt att berätta att han har cancer och att detta var hans sista rally. Han håller alltså ett avskedstal ifall han inte skulle finnas kvar till nästa års rally. Jag kommer inte ihåg vad han sa för något, men vid ett tillfälle börjar de som satt där på lägdan att applådera och jag ser hur P-O får svälja ordentligt för att hålla tillbaka tårar. Då brast det för mig. Tårarna rann nedför mina kinder och jag var tvungen att dra ned kepsskärmen över ansiktet. Jag kunde inte titta på någon, allra minst P-O.

Jag har alltså varit med P-O på dessa hästrallyn sedan 2002. Så i 9 år har jag fått kampera ihop med denna otroliga hästkarl. Det jag har fått varit med om är få förunnat och jag kommer att minnas tillbaka på dessa "äventyr" med glädje. Team Per-Ola Olsson kommer alltid finnas kvar, om än bara i minnenas värld.


Hästarna blir såld och de försvinner ned till S i Hudiksvall, där de ska få gå som körhästar samt gå i avel.


Augusti: All energi går åt till huset, eller rättare sagt planerna för övertagandet av huset. I slutet av augusti får jag komma in och börja renovera. Sätter då igång att renovera köket.


September: Papper skrivs på och huset och gården är äntligen min!

 


Fick nys om ett nytt jobb, nämligen timmerkörning. Fick åka med MA ett par gånger för att se om detta kunde vara något för mig. Det var det.  ;)

Flyttar in i huset och det tog säkert två veckor innan jag kunde sova riktigt. Det var för tyst mot för det jag var van vid.


Oktober: Börjar jobba med timmerkörning och under de första veckorna fick jag köra kvällsskiftet mellan Töva och fabrikerna här i stan för att få en liten känsla för det. Men i mitten av månaden var det dags att bege sig ut i skogen för första gången. Jäklar vad nervös jag var.


November: Kan summeras med ett ord, men för effektens skull skriver jag det tre gånger. Jobb, jobb, jobb.


December: Har bara flygit förbi. Kan ju bero på att man jobbar så mycket.

Men sedan har jag fått in två hästar i stallet och det är så roligt.



Å nu är det 2012.

Med tanke på hur fort saker och ting kan ändras, så kan allt hända på 2012 års spelfält. Jag bara hoppas att jag kommer att njuta av varje minut.


GOTT NYTT ÅR PÅ ER.

Skapa flashcards