misspepper

Alla inlägg under december 2010

Av Maggan - 30 december 2010 14:27

Ca -10 grader ute.

Det var en sådan bra temperatur, att man inte kunde låta bli att fara upp till stallet och köra häst och släde. En bra avslutning på det här året.

Sagt å gjort, Lotta kom och hämtade upp mig vid 11 snåret. Sedan gjorde hon iordning Naomi för ridning och jag fixade till Tineke för körning. Det var lite dumt att jag hade tagit på mig fel skor, så kall om fossingarna blev jag typ omgående.   Men vad gör väl det, vi fick ju uppleva en helt otrolig dag. När vi hade varit ute i skogen i ca 30 minuter så fick vi se vid ett skogsbryn ett par 100 meter bort , en stor älg som stod och tittade på oss. Kul att se skogens konung.   


Men här kommer lite bilder på vad man annars får uppleva på en kuskbock.



  

  

  

  

  

  

  

  

Av Maggan - 29 december 2010 21:43

Måste bara sno denna från min brors blogg.


Men jag tycker att den är näst intill klockren på mig och min personlighet.


Vattumannen


Vattumannens energi inriktas på sammanlänkning och överföring av ny information. Detta sker mellan människor där Vattumannens roll är att förmedla sina nya idéer, sin vision om framtiden till så många som möjligt.

POSITIVA EGENSKAPER:
Mänsklig, oberoende, vänlig, villig, framsynt, originell, uppfinningsrik, reformivrare, trofast, lojal, idealistisk, intellektuell. Vattumannen har svårt att ta lätt på något.
För honom är tillvarons alla små skeden bitar av den stora helheten.
I motsats till Tvillingarna kan han aldrig nöja sig med bara ett flyktigt hum om hur saker och ting fungerar. Det han studerar, undersöker han alltid på djupet, och ända tills han känner att han förstår själva grunden. Vattumannen är kunskapens tecken, den som kopplar ihop sammanhangen och gräver sig ner till principerna. Seriös, korrekt och uppriktig. Han har vetskap och insikter. Att förstå och att analysera. Ingenting är oviktigt för honom, och ingenting får nonchaleras. Filosofi hör hit, logik och teori. Vattumannens strävan efter förståelse leder till stort allvar men också originalitet. Vad som passar alla andra har ingen relevans för Vattumannen, som alltid väljer att göra helt på sitt eget sätt. Ett Vattumannauttryck är "Så här ligger det till".

KARAKTÄR:
Den evigt nyfikne Vattumannen är sanningssökarnas och forskarnas tecken. Detta är framtidens tecken och många påstår att som Vattumän tänker, så kommer världen att tänka om femtio år.


Det finns ett inbyggt motsatsförhållande i detta tecken,
för det är styrt av två olika planeter med nästan diametralt skild inverkan.
Uranussidan kräver oinskränkt frihet, särskilt när det gäller idéer, medan den sida som är styrd av Saturnus är inriktad på stabilitet. Resultatet blir en ytterst originell, excentrisk personlighet som är svår att förstå sig på både för Vattumannen själv och för de andra tecknen i zodiaken.

Vattumän kan ha en sval inställning till andra i romantiska förhållanden. De är envisa och fulla av överraskningar. Eftersom de är styrda av två så olika planeter, har Vattumän en osäker självkänsla, vilket gör att de tvekar innan de ger sig in i någon djupare förbindelse. När de väl gör det, är de emellertid oftast trogna och pålitliga, eftersom Vattumän avskyr allt vad lögner och oärlighet heter. Du har inga drömmar eller illusioner när det gäller kärlek. Det behövs en tvillingsjäl för att ett förhållande med dig ska hålla. Någon som är kravlös och självständig. Du visar inte känslor offentligt, men hemma kan du vara mycket romantisk.

NEGATIVA EGENSKAPER:
Oberäknelig, excentrisk, upprorisk, egensinnig, taktlös, fixerad i sina åsikter, motsträvig, anstränger sig att vara okonventionell, Revolutionär i modern tid.

Av Maggan - 29 december 2010 10:43

Snart är det dags för den tråkigaste dagen på året; nyår och dess firande. Dagen då man måste planera allt i minsta detalj och då pratar jag inte om mat och hur mycket skumpa osv som ska inhandlas och tillagas.

Nä, jag pratar en sådan enkel sak som att kunna rasta hunden utan att hon ska dö av rädsla.

Jag får försöka gå ut och rasta henne vid ca 15-tiden, beroende på hur det smäller runt omkring i området. En kort sväng runt kvarteret så att hon hinner kissa och förhoppningsvis även bajsa. För tyvärr så blir hennes nästa rastningstillfälle många många timmar senare. Kanske inte förrän efter 01 kanske t.o.m så sent som vid 02, beroende på hur mycket fyrverkerier som folk har köpt in för denna "högtid".

Personligen älskar jag att se dessa fina fyrverkerier. Jag skulle kunna titta på dom i evighet, alla olika färger och former. Love it.

  

Men jag hade önskat att det fanns en lag som reglerar tidpunkten för avskjutningen. EX: "Fyrverkerier får avsjutas mellan 18:00 och 00:30, all annan tid förbjuden och kan rendera i bötesbelopp på upp till 3000 kronor"

För jag tror inte människor och folk i allmänhet förstår hur rädd och stressad en hund kan bli. Jag förstod det verkligen inte. Men så fick jag Humla....


Förut i mitt "tidigare liv", när jag läste i tidningarna om mattar/hussar som berättade om deras så kelgrisars enorma rädsla under den här dagen. Då blev man lite egoistisk och tyckte att "Ja men då får de väl fara ut i skogen eller något annat ställe där det inte smäller då" eller "Men träna bort det då! Det går ju att skotträna en hund!".


Det var som sagt innan jag fick Humla i mitt liv. En omplaceringshund som var 3½ år när jag fick henne. Hon blir hela 11 år nu sista januari, mattes gamm vovva. 

     


Detta är en hund som inte bryr sig om; hagelskott, ljudet från dragracingbilar osv. Men hon är fullkommligt livrädd för fyrverkerier! Så varje år får jag dra ned persiennerna, ha tv'n igång på relativ hög volym, och när det börjar smälla runt omkring ser jag på henne att hon blir orolig och börjar stressa upp sig. Då får jag vara lite elak och säga åt henne att gå och lägga sig. Oftast kommer hon då och lägger sig bredvid mig som sitter i soffan, men jag rör henne inte. 

Det har under de här åren blivit liiiiite bättre, men då är det betoning på lite.


För er som inte har hund, jag förstår att ni inte förstår hur rädd dom kan bli. Men det finns verkligen inget värre än att se sin hund skaka av rädsla. Att se dom så stressad att dom inte ens kan kissa när man äntligen går sista kvällspromenaden sent på natten. Det känns fruktansvärt och framför allt när det likt förbannat skjuts någon pjäs fastän klockan är LÅNGT efter 00:00. Då är det kört. Då får man en hund som har bara en sak i huvudet: att fly!


Så snälla ni som faktiskt läser denna blogg. Försök att sätta er in i hur det är. Skjut gärna av fyrverkerier men gör det mellan 18:00 till 00:30. Försök få era grannar att göra samma sak, så kanske vi kan göra en ändring på denna "hemska" dag. Vem vet, om något år så kanske det faktiskt går att ta ut hunden vid 17 tiden för att sedan göra den slutgiltiga rastningen vid 01.


DÅ hade denna dag varit något att fira.

  

Av Maggan - 28 december 2010 10:26

Ibland när jag sitter och tycker synd om mig själv så brukar jag tänka på att det alltid finns dom som har det värre. Själv är jag ju frisk, har tak över huvudet, mat på bordet, djur i min närhet, personer som jag håller kär osv.

Så varför klagar vi egentligen? Ja jag skriver vi, för ni är många med mig som ibland får någon sorts sorgegloria över skallen och tycker synd om sig själv så att man kan kräkas på det.

Det kan klagas att man väger för mycket, man har för lite pengar, chefen är dum i huvudet, ens partner förstår en inte, exet lurades alltså ska jag hata honom/henne för resten av livet, man har för dålig bil, osv osv.


Men varför fastnar vissa i självömkan? Gör något åt problemet istället. Gillar du inte jobbet? Sök ett nytt!

Har du för lite pengar kvar i slutet av månaden? Försök hitta nya lagliga lösningar.

Gillar kompisarna inte dig? Byt!


Ja ni fattar vad jag menar.


Själv när jag hamnar i ett mentalt lågt läge, så tänker jag på den här killen, Johnny Kennedy.

Man borde skämmas som sitter och klagar på småsaker... Det finns ALLTID någon annan som har det mycket värre.

Av Maggan - 23 december 2010 23:47

Jag blir tokig på fegisen, dvs grannen rätt under.

Han har en belägenhet att börja poppa vid 23-tiden. Han håller inte konstant samma volym, utan höjer och sänker, höjer och sänker, höjer och sänker typ flera gånger under samma låt. Det är väl vissa partier som är bättre än de andra...


Jag har många gånger gått ned, ringt på, hört att han har kommit till dörren - men han öppnar inte... Fegjävel!


Jag hade ju tänkt berätta för honom hur mycket det faktikst hörs upp till min lägenhet, men det är ju svårt att säga något när någon inte vågar stå för sitt musikspelande.


Så idag när han började spela, skrev jag helt enkelt ett litet meddelande. Det lyder så här:


"Det är märkligt.

Gång på gång väljer du att poppa väldigt sent på kvällen.


Enligt kutym så brukar musik och andra störande ljud avslutas kl 22:00 i bostadsrätter. Detta då det bor så många olika människor, som har olika arbeten och därmed olika arbetstider.


Jag har flera gånger försökt få dig att öppna dörren när du har poppat mitt i nätterna. Tyvärr har du valt att nonchalera mina påringningar.


Därför hoppas jag att detta meddelande går fram istället.


Om du nu vill spela hög musik finns det faktiskt ett bra alternativ; köp ett par hörlurar!


Hälsningar


grannen rakt ovanför"

Av Maggan - 22 december 2010 13:27

Vet ni, idag vänder det! Från och med idag så blir det ljusare och ljusare. Nice.   

Tyvärr tar det ju ett tag till innan värmen kommer, men men, den som väntar på något gott....


BTW, jag ogillar min mage för tillfället. Vi har tydligen ett litet ställningskrig jag och den lilla jäveln som jag numer kallar den för. Tyvärr vinner det lilla äcklet.      Så för att jämna ut spelplanen har jag varit och inhandlat A-fil, förhoppningsvis får jag ordning på bakteriefloran snabbt som bara den.  


För va fan, det är ju inte så extremt många timmar kvar till julafton och all dess goda mat. Jansson, köttbullar, sill, laxlåda, kalvsylta, prinskorv osv osv.


Så nu får ni ursäkta, men jag ska hinka i mig lite fil.

  

Av Maggan - 21 december 2010 13:32

NÄR kliver man över den där åldersgränsen där man helt plötsligt verkar få en fobi för vatten? Det är en fråga som jag kan fundera på. Förstår ni inte vad jag menar? Lugn, fortsätt att läsa två meningar till så klarnar det.


Man går man i en affär, strosar lite, går runt hyllorna i godan ro och så helt plötsligt kommer det en frän stank av gammal svett och urin. Man tittar upp (fastän man faktiskt vet) jodå, där ... någon meter framför en går det en gammal farbror/tant. 


Hur kommer det sig att man vid en viss ålder helt plötsligt inte verkar komma ihåg vissa basala saker; som att duscha, tvätta kläder och vädra lägenheten (och då inte ut i trapphuset). Nu kanske jag inte ska dra alla över en kam, men det är något konsigt med det där att åldras. Vissa gör det verkligen inte med elegans.


I sådana här tillfällen får jag sådan god lust att göra som en gammal busschaufför gjorde en gång i mina ungdomsdagar, han sa helt enkelt åt farbrorn som klev på bussen att han måste se till att duscha eftersom han luktade fruktansvärt illa.

Tyvärr gör man ju inte det. Man blir helt plötsligt för finkänslig. Tänk om dom blir ledsen, upprörd eller va fasiken de nu kan tänkas. 


Men varför blir vi det? Är vi rädd att gamlingen ska ramla ihop och dö på fläcken pga skam om någon kommer och ger dom råd? Eller hoppas vi på att deras släktingar eller hemtjänsten ska ta tag i problemet?


Om jag blir så där när jag blir gammal, kan någon då vara så vänlig att säga den otäcka sanningen till mig. DU LUKTAR ILLA! (Förmodligen är jag halvt döv, så ni måste nog prata högt).


Nä nu ska här bakas en saffranskaka.  

Av Maggan - 21 december 2010 08:41

God morgon, god morgon.

Vad har den här dagen att bjuda på då förutom ännu mer snö?


Jag vet att den kommer att innehålla den sista ridlektionen för det här året.

Men annars ser det ut att bli en lugn dag. Ska se till att ringa några samtal och förhoppningsvis fixa det sista inför julen.

Men innan dess måste jag bara bjuda på den här lilla strippen.

Förhoppningsvis ger den er ett litet leende.


  

Skapa flashcards