Igår var det match mellan Timrå och AIK. Själv var jag inte där eftersom jag hade jobbat för länge och sovit alldeles för lite, så jag nöjde mig att titta på tv'n hemma hos mamma tillsammans med familjen lite halvt borta i huvudet.

Tydligen så hade AIK supportrarna gjort bort sig .... igen.

De hade enligt uppgift både slagits inom gruppen, kastat mynt och ölburkar på Timråklacken, armbågat en tjej i magen under en periodpaus i gången, stulit vin i baren, stulit Timrås trumpinnar, osv osv.

Kan bara tycka att de är så patetiskt löjliga dessa sk supportrar. Tror dom på fullaste allvar att de är respekterade av andra fans och lag? Om ni tror det så måste jag bara svara på min egen fråga; NEJ DET ÄR NI INTE.

Rädsla är inte respekt.

Rädsla är rädsla och inget annat. Och vill dom göra folk rädd ja då har dom lyckats väldigt bra. Vilket bara är tragiskt.

Ett tips till er sk AIK supportrar, uppenbarligen har Ni djupa ärr i själen, gå till en psykolog och försök få er att må bra inifrån och ut (få endorfiner). Inte utifrån och in (det kallas adrenalin). STOOOOR skillnad på varför och varifrån dom skapas.

Tyvärr så var det någon tränare, kommer inte ihåg om det var AIK's eller Djurgårdens, som för någon vecka sedan sa i tidningarna att många lag inte skulle palla ett derby i Globen. Å sådana uttalanden är enligt mig rätt så korkade att göra, OM man har för avsikt att stävja i det egna ledet.

För det enda som händer är att dessa fårskallar får för sig att det är positiv kritik som kommer ut i media. Alltså har tränaren gett sitt godkännande till dessa tragiska människor att fortsätta med det dom håller på med, dvs förstöra och tro att dom är kung över alla.

Nä AIK ni är en skamfläck för Svensk Hockey. Hoppas innerligt att ni inte klarar att gå till slutspel för det är tyvärr inte era huliganer värda. Helst hade ni hamnat i kvalserien och åkt ur. Jag hade bytt ut er alla dagar i veckan mot vilket allsvensktlag som helst. Lätt!

Hur sumerar man nattens jobb då? Det som kommer i min hjärna är en himla massa svordomar. Har väl aldrig varit med om dess like. För det jävlades å jävlades å så jävlades det ännu mer.

Så klockan han bli väääääldigt mycket innan jag låg hemma i sängen. Men det fattar ju tyvärr inte kroppen och hjärnan, så vid 07:30 så vaknade man till. Det innebar att jag hade fått "sova" i hela 80 minuter. Woho vilken über jävla lycka. Har försökt tvinga mig att somna om... men det har liksom inte riktigt funkat. (Eftersom jag vet att min tvättid hade börjat kl 07:00). Så 08:40 gav jag upp och lunkade ner till tvättstugan med tvättkassen hängandes över axeln.

Så nu ligger jag här i sängen, skrivandes i bloggen och undrar hur "död" man kommer att vara på eftermiddagen.

Så har jag varit duktig idag igen, jag har nämligen varit och tränat. Måste erkänna att det tog emot på crosstrainern idag än vad det har gjort hittills. Men va fasiken det är ju andra dagen på raken som jag tränar, så jag ska inte klaga.

Undra hur det kommer att gå att rida ikväll då? Tur att jag har en häst med egen motor så jag slipper sitta och jobba ihjäl mig med benen. För annars hade det varit en risk att hon hade fått gått lite hipp som happ för benen känns av redan nu....

Nä nu är det dags att göra en smoothie, det ska bli en banan och hallon. Mumma. :-) 

Tjillevippen på er.

Igår fick jag äntligen köra lite lastbil igen. Den här gången skulle jag köra till Ö-vik för att lossa och lasta där uppe, sedan till Timrå och lossa här hemma.

Det blev ett 12 h pass tillslut och när jag kom hem vid 04:10 så stöp jag i säng. Vaknade över att mamma ringde och väckte mig då var klockan 10:40 och jag var allmänt yr i kolan. När samtalet var slut klev jag upp, gick in på toaletten och kastade ett getöga i spegeln. Ett asgarv slank ur min mun för det var en "vacker" syn som mötte mig. Eller nja... nu överdrev jag väl en smula, det var så pass illa att jag var tvungen att föreviga den. Så varsegod, denna morgonruffs bjuder jag på.   

Efteråt kom jag på att jag hade varit igång i ca 22 timmar men bara sovit i ca 5 timmar, så det är väl inte så konstigt att man såg lite sleten ut.

Just nu börjar en grym träningsvärk smyga sig in i mina lår, vader och fotleder. Morgondagen kommer att bli intressant att uppleva men det blir ingen träning som jag hade planerat, däremot hoppas jag att det är så pass milt ute att jag kan ta ett varv runt elljusspåret. Men nog märks det nu att man inte har tränat på länge.

Dagens hockeymatch var ju intressant, 3 superviktiga poäng lyckades Timrå norpa åt sig (vilket jag inte trodde när man såg spelet i 2:a perioden). Så nu har vi 5 poäng ned till AIK på 9:e plats och bara 7 poäng ned till sista platsen. Dock är det 6 matcher och 18 poäng kvar att spela om så det är låååångt ifrån klart.

Idag har jag äntligen varit och tränat men gud vad motigt det var att åka dit!

Här har jag gått i flera veckor, motiverad till tusen att börja träna. Jag har haft en mental bild på hur jag kör järnet och svettas som en gris.

Men idag.... nej nej nej, fanns inte en gnutta motivation till att fara upp på gymmet. Hade tänkt köra 20 min crosstrainer som uppvärmning, sedan lyft skrot i ca 60 min för att avsluta med 20 min på antingen crosstrainer eller cykel som avslutning. Men eftersom jag körde en tvångsträning så blev det 20 min crosstrainer och 20 min rodd dvs inget gym alls. Men men, det är ju bättre än ingenting.

Nä nu är det dags att hoppa in i duschen och göra sig iordning för hockeyn. Timrå möter Färjestad ikväll och det är återigen livsviktiga poäng som Timrå behöver ta.

Idag har jag äntligen fått fingrarna ur och gått och köpt mig ett träningskort. Så imorgon blir det första träningspasset på.... alldeles för länge.   

Alltså det här videoklippet, jag höll på att skratta ihjäl mig.

Ibland är det verkligen stiltje i huvudet om vad man ska skriva i bloggen (är väl därför det blir någon dags uppehåll ibland).

Idag är inget undantag. Jag vet inte riktigt hur jag ska samla tankarna och få ned dem på ett papper... nä förlåt mig ... få fram dom över tangentbordet.

Känns som att det är många saker som händer i livet, samtidigt som att inget händer alls. Knepig känsla och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det. Får väl göra som vanligt, ta ett andetag och hoppas att det löser sig på ett eller annat sätt.

Sedan har jag en grym längtan efter sommar. Med sol, bad, ljumma nätter, barfota i gräset, doften av grillat, fåglarnas kvitter och framförallt... DRAGRACING!

Men man är nog lite knäpp som tycker att det är kul att sitta i ett varmt brandställ, i en bil, en hel helg. Call me crasy, but I love it.    

Så jag ser verkligen fram emot dragracingsäsongen. Tävlingsdatumen är sedan länge inskrivna i kalendern och det finns nog ingenting som skulle kunna få mig att inte vara där.