Jag måste ju säga att det är så där lagomt trevligt att ha 26,9 grader inne kl 07:30. Dörr och fönster har stått på vid gavel under natten, med hopp om att nattens svala luft ville byta plats med luften inomhus.

Med tanke på termometerns klara språk så kan man ju bara konstatera att det har varit varmt ute i natt för att något sådant skulle ske. Rena rama Medelhavsvärmen här i Medelpad.

Men jag ska inte klaga på värmen. Jag bara klagar på att jag inte har rätt grejor för den här temperaturen. Å med tanke på att det ska bli betydligt kallare inom det närmsta dygnet, så lär jag väl beklaga mig över hur kallt det blev.    

Kan säga att denna dag har fördrivits på det bästa sättet. Nämligen ute på klipporna. Solsken, svala vindar, kallt hav (13,5 grader) och trevligt sällskap med mammsen och brorsan som kom efter träningen.

Men jag måste berätta om ett litet möte med en huggorm på väg till klipporna. Vi kom gående, jag, mamma och Humla. Har Humla i någorlunda kort koppel och ett tu tre, så råkade en huggorm vara typ 50 cm framför oss. Humla fick syn på honom och tar ett steg fram. Jag hoppade från honom och drog Humla med mig. Men jag tror att vi skrämde skiten ur ormen. För jag har aldrig sett en orm hoppa!

Nu hoppade han inte mot oss som ett anfall, utan han hopp/slingrade sig i luften bort från oss. Märkligt blev det och jag gav nog ifrån mig ett litet nervöst skratt efteråt och jag kände hur adrenalinet kom rusande. Kan erkänna att pulsen rusade i höjden bara för den där hoppormen.

Fick idag ett besked jag absolut inte ville ha, nämligen att en bekant inte längre finns i livet.

Känns chockartat, ledsamt, uppgivet. Känner även någon form av skuld eftersom jag såg honom i lördags och jag såg att något var fel. Men jag trodde bara att han hade en dålig dag så jag frågade inte så mycket. Fan också.

Varför ska man alltid vara så förbannat efterklok? Hade väl varit bättre att ställt en fråga för mycket, än som nu, en fråga för lite...

R.I.P Robban, du kommer att vara saknad.

"Vart vingarna än må föra dig,
I Evighetens rike,
Där tiden står stilla,
Du tycker att dö inte alls var illa,
Och jag försöker glädjas vid tanken,
Att du har det bättre där du är,
Och minnet av dig,
Med hjärta för evigt i djupet bär.
Så du fick som du ville."

-Petra Karlsson

Igår såg jag nog den mest fantastiska "solnedgång" jag någonsin har upplevt. Solen hade färgen av en blandning med orange och knall rosa. Mot en bakgrund av pastellregnbåge, rosa, lila, blått. Så OTROLIGT vackert.

Synd att jag bara hade mobilen med mig. Den kameran kan ju tyvärr inte återspegla färgerna och det var ju just färgerna så var WOW faktorn igår.

Nä nu ska jag hoppa in i duschen innan det är dags för ett besök på stranden eller klipporna.

Tjillevippen på er.

Satte mig i bilen på förmiddagen och hjärnan var inställd på lite solning på ett par klippor ute i Åstön. Hade köpt med mig en sallad från Nollans och temperaturen visade 18 grader när jag började köra. Passerade Indalsälven och temperaturen hade gått upp till 19. Underbart, nu skulle det bli skönt att sola lite innan man skulle hem för att fixa inför jobbet i eftermiddag.

Kommer ut till Åstön, slänger ett getöga på temp.mätaren 13 grader. Var ändå tvungen att kliva ut för att känna om det verkligen stämde (vilket det gjorde). Insåg att jag inte ville sitta och frysa så det var bara att sätta sig i bilen och rulla "hemåt" igen, fast den här gången var siktet inställt på Smacken.

Sagt å gjort, kommer ut dit och temperaturen är 19 grader, det blåste lite iof men inte tillräckligt för att få mig att försvinna därifrån. Gladast av alla var Humla. Vet inte hur många gånger hon sprang ned till vattnet, upp igen, rullade sig i sanden, ned till vattnet, upp till gräset, rulla sig i det, ut i sanden, rulla sig där också osv osv.

Det var riktigt skönt att ligga på en strand igen. Att bara ligga och njuta av ljudet från vattnet. Såååååå skönt. Kanske blir en sväng imorgon också innan banken.

Det flyter på bra nu. Lägenheten är såld, besiktning av huset på torsdag, papper skrivs ... tja så fort som möjligt efter det, stallet är så gott som fullbelagt till hösten. Har t.o.m en hästägare som har ställt sig på kö för att få komma in. Som sagt, det rullar på.    

Inte för att jag har följt Big Brother, men av det lilla jag har sett så måste jag ju säga att norrländske Simon verkar vara en värdig vinnare.

Med lite tur så är lägenheten såld. Det var bara den här lilla detaljen med banken kvar.   

Den nya ägaren kan flytta in per omgående.Så nu gäller det att ligga i med att packa allt och säga upp en massa avtal.