Kan säga att denna dag har fördrivits på det bästa sättet. Nämligen ute på klipporna. Solsken, svala vindar, kallt hav (13,5 grader) och trevligt sällskap med mammsen och brorsan som kom efter träningen.

Men jag måste berätta om ett litet möte med en huggorm på väg till klipporna. Vi kom gående, jag, mamma och Humla. Har Humla i någorlunda kort koppel och ett tu tre, så råkade en huggorm vara typ 50 cm framför oss. Humla fick syn på honom och tar ett steg fram. Jag hoppade från honom och drog Humla med mig. Men jag tror att vi skrämde skiten ur ormen. För jag har aldrig sett en orm hoppa!

Nu hoppade han inte mot oss som ett anfall, utan han hopp/slingrade sig i luften bort från oss. Märkligt blev det och jag gav nog ifrån mig ett litet nervöst skratt efteråt och jag kände hur adrenalinet kom rusande. Kan erkänna att pulsen rusade i höjden bara för den där hoppormen.