Fick idag ett besked jag absolut inte ville ha, nämligen att en bekant inte längre finns i livet.

Känns chockartat, ledsamt, uppgivet. Känner även någon form av skuld eftersom jag såg honom i lördags och jag såg att något var fel. Men jag trodde bara att han hade en dålig dag så jag frågade inte så mycket. Fan också.

Varför ska man alltid vara så förbannat efterklok? Hade väl varit bättre att ställt en fråga för mycket, än som nu, en fråga för lite...

R.I.P Robban, du kommer att vara saknad.

"Vart vingarna än må föra dig,
I Evighetens rike,
Där tiden står stilla,
Du tycker att dö inte alls var illa,
Och jag försöker glädjas vid tanken,
Att du har det bättre där du är,
Och minnet av dig,
Med hjärta för evigt i djupet bär.
Så du fick som du ville."

-Petra Karlsson