Hemma efter en helg på Kubbe raceway. Denna helg har man fått lära sig konsten att vänta. Vänta på att vädergudarna skulle bli på bättre humör. Tyvärr så ville de inte det. Utan småduggandet höll i sig hela helgen.

Trist som attan för alla. Men det fanns en sak som jag blev grymt imponerad av. Det var att arrangören efter att de hade gått ut med att avbryta tävlingen, bad de team som var kvar och de som ville, om att starta sina bilarna och köra en liten sväng ut på banan för att ge den lilla publik som hade kommit dit "lite muller".

Många förare gjorde detta. Så det blev en liten kavalkad av muller, burn-outs och applåder. Jag tror t.o.m att vi funktionärer blev supernöjd över att få höra något som i våra öron lät som musik.  

Men vi upptäckte ett problem som vi måste ta itu med innan det är dags med tävlingen på Sättna.

Nämligen avgassystemet på R1'an.

På väg upp till Kubbe, närmare bestämt några hundra meter från infarten till Kornsjö, "hoppade" avgassystemet lös någonstans vid grenröret.

Vi fick svänga in på en busshållplats längs med E4 och fixa så gott vi kunde.

  Ante är precis klar. Var kanske inte det roligaste att ligga på blöt asfalt med bilar susandes någon meter ifrån en.

Väl framme i Kubbe vid logementet så blev det till att göra ordning lite mat. Grillat stod på menyn. Mat är alltid gott, men grillat ligger i en klass för sig.

Humöret var på topp. Var väl för att ingen visste vilket pissväder det skulle bli...

  Sasse och Mats K.

    Dioden, Ante och Dalan.

Men å så bister man kan se ut.  

När vi lämnde Kubbe nu på söndag eftermiddagen hade klockan precis slagit 14:00. Och med tanke på att det inte blev någon körning (nu ljög jag ju lite, det blev fyra repor totalt. Det var nämligen två stycken som skulle köra upp, så de fick två repor var) var det riktigt skönt att veta att man snart skulle vara hemma.

Man ska ALDRIG tänka så... aldrig någonsin.

För när vi åkte hem var vi tvungen stanna för att provisoriskt laga avgassystemet inte mindre än 4 gånger!

Första gången någon kilometer norr om Ullånger, andra gången söder om Härnösand, tredje gången i Antjärn (vi svängde av där för att hämta upp Humla) och när vi kom fram till L's stuga som låg ca 1 km bort så lossnade avgasröret igen. Helt galet.

      Kryckan visade sig bra att ha som hävstång.    

  När vi, efter att ha hämtat Humla i stugan, kom tillbaka för att koppla på husvagnen hade vi hittat lite ståltråd liggande i handsfacket. Detta resulterade i att Ante var tvungen att återigen åla sig in under bilen.   Nu måste vi verkligen se till att någon svetsar fast detta elände, om inte annat bara med en liten punktsvetning. För det funkar ju inte att det ska ta 5 timmar att ta sig från Ö-vik till Sättna. Iof så for vi och lämnade av de våra på resp upphämtningsplats och även tankade upp R1'an. Men 5 timmar... nej så lång tid ska det inte ta.

Ska man vara ärlig, skulle denna coola Cheva behöva en rejäl ansiktslyftning. Tyvärr är denna bil extremt ovig i sin hantering (ska man göra en jämförelse  är det som att försöka vända en Finlandsfärja inne i Sundsvalls hamn). Utan tvekan skulle SHRA Sundsvall Fire & Rescue behöva en ny bil.

Men vem vet. Det kanske finns någon där ute i cybervärlden som läser min blogg, någon som skulle kunna tänka sig sponsra Rescue teamet med en ny pick-up som vi skulle kunna omvandla till räddningsbil.

Hade det funnits en sådan person eller företag, så kan jag lova att jag som förare på denna pråm hade blivit oooooooootroligt glad iaf. (Och det vet jag att resten av teamet och klubben hade blivit också).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag måste vara en av de sämsta på att blogga. Kanske beror det på det faktum att jag faktiskt försöker leva mitt liv, under den tid jag lever. :) Men iaf, julen har passerat likaså nyår. Här sitter vi i starten på 2015 och försöker kisa in i framti...

Man kan lugnt säga att jag är rätt så dålig på att hålla bloggen uppdaterad. Men ibland kommer det några små vindar av kreativitet och då sitter jag här igen.   Lite tankar och funderingar som ligger i min hjärna. Dels var det det ang en blogg ...

Det finns många saker som jag kan bli så sinnesjukt less på, exempelvis när människor är korkad. Nä nu menar jag inte korkad som den där blonda tjejen i filmen som går på FB när hon ska gissa hur långt tid det tar att åka 80 miles om man åker 80 mph....

Idag är en sådan dag. Men jag tänker hålla mig från svordommarna och bara krasst konstatera att min lilla Ruby inte får komma till Sverige. Känns surt och riktigt riktigt tråkigt, för jag tror att den lilla hunden hade passat in alldeles utmärkt här ...

Det går en video på FB när Jeff Gordon kör runt med en bilförsäljare.  Rolig att titta på. Men jag tycker faktiskt att den här är rätt så rolig också. ...