Den här bloggens undertext är "En truckers liv och leverne". Och nu kan den verkligen förtjäna att heta så.

Jag har nyss kommit hem ifrån en tripp till Belgien. Eller nyss å nyss, igår vid 22-tiden klev jag in genom hemmets dörr.

Iaf.

Det hela började på onsdag när jag får ett samtal med en förfrågan ifall jag vill köra ned till Belgien. "Tror du jag hittar då?" var det första som kom ut genom mina läppar. Men sedan fick jag reda på att vi var två personer i varje lastbil (3 st trailerdragare totalt som skulle åka ned på onsdag). Efter en kort och snabb eftertanke så svarade jag att jag gärna åkte. Ringde och fixade så att Humla hade en "barnvakt" tills på söndag och medan jag pratade med hundvakten så slår det mig.... va fan man måste ju kunna styrka sitt medborgarskap! Det gör inte ett svenskt körkort. Fan också.

Ringde upp Brunnsberg och berättade att jag var tvungen att tacka nej pga pass bekymmer (jag äger inget). Det gick ett par timmar och jag var måttligt less över att jag inte skulle få möjlighet att köra till kontinenten.

Så fick jag ett telefonsamtal, kommer inte ihåg namnet på den som ringde, men det var någon från Umeå som undrade varför jag skulle ha pass. Jag berättade varför och han sa: "Äh, det är inga bekymmer. Det tar lite längre tid bara men det är lugnt." Och med dom orden så försvann tvivlen och jag hoppade på Belgien körningen.    

Så på onsdagkväll kom Patrik och hämtade upp mig, var ju nervöst att se vem man skulle campera med i ett par dagar. Tänk om det hade varit någon som man bara hatar och så ska man tillbringa all den tiden ihop i en liten lastbilshytt...

Men Patrik var en trevlig prick så nervositeten la sig. Nere i Gnarp bytte vi och sedan var det min tur att köra i 4½ timme. Måste erkänna att det tog lite tid innan man började slappna av. Men det gick bra.

Vi körde 2-förarsystem så på 30 h fick vi köra i 20 h osv. Sedan måste man ha 9 h dygnsvila. Den vilan blev vid en mack i Danmark inte långt från Tyska gränsen. Men innan dess hade vi ju åkt över Öresundsbron.

Var faktiskt första gången jag åkte över den bron.

Det var så grått och kallt i Skåne, men på andra sidan sundet lyste  solen.    

Och man blev ju lite avundsjuk på deras klimat för så här mycket snö var det i Danmark. Synd bara att dom pratar så att man inte förstår.

Resan har flytit på bra, inga större bekymmer. Skulle väl vara i Hamburg då. Då kom polisen och skulle mäta höjden på våra bilar. Vi skulle nämligen passera under några 4 m broar. Våra trailar var 4,25.... Så det blev till att sänka bilen lite grann (vilket vi redan hade gjort när polisen kom) och när de hade mätt klart så fick vi tummen upp att fortsätta. Var ju tur att detta skedde på natten med tanke på hur mycket bilar det annars hade varit i omlopp.      

På tal om mycket bilar i omlopp. Ni skulle ha sett i Antwerpen! Det var HELT GALET!

Om ni tycker att Stockholm har mycket trafik... HAhaha. Stockholm är inte ens i närheten av den mängd bilar och lastbilar som är i rörelse där nere.

Det gällde att hålla full fart (dvs 88 km/h), det var 6 filer i vardera riktning, folk gjorde filbyten som kunde gå till världshistorien. Jag försökte hålla 3 sek regeln men det var svårt. Mycket svårt.

Jag måste berätta om ett filbyte som jag fick uppleva.

Jag har en bil framför mig, från höger kommer en lastbil som ska byta fil till "min", från vänster kommer en bil som ska byta till höger. Detta sker i stort sett samtidigt, men de har full koll på varandra och det var inte ens i närheten av en olycka. Det skulle ha varit i Sundsvall det, då hade olyckan varit ett faktum eftersom bilisterna här inte vet hur man använder blinkers eller tittar sig omkring!

Oj ett litet sidospår, men men nu tillbaka till historien om min lilla road trip.

Vyerna i Holland var väl inte så där extremt upphetsande. Men visst kan det vara vackert när det är sommar med grönskande träd och gröna vidder. Men på en grådassig januaridag så.... nja.

På fredag förmiddag kom vi äntligen fram till Volvos fabrik nere i Gent, Belgien. Men vi körde lite fel innan vi hittade till Volvo. GPS'n hade tydligen tappade kontakt precis innan korsningen som vi skulle ha kört rakt fram i, när den fick kontakt igen visade den vänster. Så vi kör vänster.....

Vi hamnade inne i byn.    Vi tappade väl ca 20-30 minuter men vi fick så att säga en extra sightseeing.

Vad sägs om den gavelträdgården? Hela det bostadsområdet såg ut så där, små hus och en pytte-pytte-liten trädgård.

Det gick fort att lossa de hytter vi hade på trailern. Så snart satt vi framför ratten igen, denna gång påväg hemåt.

I Holland så skulle vi stanna och äta lunch på något ställe och jag och Patrik som körde sist, vi hakade ju bara på de andra naturligvis. Vet inte vem det var som föreslog att vi skulle köra till ett ställe, men där visade det sig att vi inte kunde parkera med lastbilarna. Å vägen var smal, jätte smal. Så jag sa åt Patrik att om vi måste vända här någonstans, då får du göra det!

Vi behövde inte vända.  

Tillslut var vi ute på motorvägen igen och vi stannade en stund senare på ett Burger King i Stroe. Jepp, ett tvättäkta chaffis hak (iaf är det ju den bilden man har med tanke på alla stora magar som finns inom den här yrkesgruppen).

Vädret var inte det bästa på fredagen, men men vad gjorde väl det. Snart skulle vi ju få åka färja hem. Vilket innebar att man äntligen kunde ta sig en dusch. Det var min våta dröm under dagen, Patriks var att få ta för sig av buffén och sitta och äta i godan ro.

Vi hade lite tur med färjan. Vi skulle ha fått åka med den som gick 02:30 från Travemünde men vi lyckades komma med 22:00 färjan. Vi betalade in oss 21:28 så vi hade inte så mycket tid över.

Vi kom ombord, gick upp i hytten och så tog jag en snabb dusch. Gud så skönt det var. Sedan var det Patriks tur och medan han står i duschen så ringer hans mobil så jag svarade. Då fick vi reda på att resturangen stängde kl 22:30. Hallå! Hur tänkte resturangen nu då? Nog för att de öppnade kl 20:00. Men det är väl inte säkert att alla kommer då...

Iaf så skyndade vi oss ned för att hinna fylla magen lite. Vi plockade på oss utav buffén, sätter oss med de andra och börjar äta. Det tar inte många minuter innan servitören kom och började plocka undan tallrikarna för de som var klara. Ingen stress här inte. Så Patriks dröm att få sitta och äta i lugn och ro gick till intet.

Fanns ju inte så mycket att göra på färjan, och telefontäckningen upphörde rätt så omgående. Efter en stund gick vi till hytterna och efter lite allmänt skitsnack så kröp man ned till kojs. Tog inte många sekunder innan jag sov och det är något ytterst ovanligt! Jag brukar kunna ligga och filosofera i allt från 5-20 minuter innan jag somnar.

Morgonen kom allt för fort och det var dags att intaga frukost. När jag plockade för mig kunde jag inte låta bli att tänka på att IKEA's frukostbuffé var i en klass för sig i jämförelse. 

Men efter frukost skulle jag ringa Micke, men det blev lite stressigt så jag han inte med mig. När vi sedan körde av färjan i Trelleborg så möttes vi av ett dis som hete duga. Med tanke på att jag inte såg så mycket så fick jag skjuta upp samtalet ytterligare. Ville ha full fokus på vägen.

Efter ca 20-30 minuter så fick jag ett sms från hjärtat där han frågade ifall vi hade hunnit komma på svensk mark.

Jag svarade lite kort att svensk mark rullade under däcken. Och att det var 122 mil kvar (sen kom jag att tänka på att det var ju avståndet till Umeå).

På nått sätt så tog han illa vid sig över att jag inte hade behagat ringa direkt då vi kommit i land. Och jag märker direkt på hans sms att han är på dåligt humör. Och då blir jag lite tjurig och vill inte ringa. För skulle jag ha ringt och han skulle ha sagt något som gör mig ledsen, då blir jag ju sittandes i 100 mil, mår dåligt och tänker (läs ältar) på vad han sa. Då tyckte jag att det var bättre att vänta och se om hans humör skulle lätta och så ringer man senare helt enkelt.

Skåne verkade ha fått lite snö, för när väl dimman lättade var det riktigt vackert.

Nä det där var min upplevelse i ord och bilder. Och jag är jätte nöjd över att jag valde att tacka ja och åka med till Belgien. För det har varit roligt och jag har i bonus fått några lastbilsmil till i kroppen.   

Jag måste vara en av de sämsta på att blogga. Kanske beror det på det faktum att jag faktiskt försöker leva mitt liv, under den tid jag lever. :) Men iaf, julen har passerat likaså nyår. Här sitter vi i starten på 2015 och försöker kisa in i framti...

Man kan lugnt säga att jag är rätt så dålig på att hålla bloggen uppdaterad. Men ibland kommer det några små vindar av kreativitet och då sitter jag här igen.   Lite tankar och funderingar som ligger i min hjärna. Dels var det det ang en blogg ...

Det finns många saker som jag kan bli så sinnesjukt less på, exempelvis när människor är korkad. Nä nu menar jag inte korkad som den där blonda tjejen i filmen som går på FB när hon ska gissa hur långt tid det tar att åka 80 miles om man åker 80 mph....

Idag är en sådan dag. Men jag tänker hålla mig från svordommarna och bara krasst konstatera att min lilla Ruby inte får komma till Sverige. Känns surt och riktigt riktigt tråkigt, för jag tror att den lilla hunden hade passat in alldeles utmärkt här ...

Det går en video på FB när Jeff Gordon kör runt med en bilförsäljare.  Rolig att titta på. Men jag tycker faktiskt att den här är rätt så rolig också. ...