Jag vet inte vad det är med mig idag. Känner mig låg och på gränsen till att kunna bli deprimerad (så känns det iaf) och jag vet inte riktigt varför. Eller jo det gör jag väl egentligen, men det är många små saker som tillslut blir ett stort svart moln över mig.

Det rör sig om pengar, vikt och vetskapen om att jag snart fyller 34 år och fortfarande inte har gjort det som jag hade förväntat mig av mig själv.

När jag var 24 var jag helt övertygad om att jag 10 år senare, skulle ha ett riktigt Svensson liv. Du vet; man, hus, barn, vovve, volvo osv.

Men här är man: långt ifrån där man trodde sig skulle vara.

Tyvärr kan man ju inte få allt. Men jag önskar att jag hade ett jobb som man kunde gå till var dag så att man känner sig lite meningsfull iaf. Det hade ju löst den mentala biten med att slippa oroa sig över pengar varje dag.

Nackdelen med att bli låg är att man inte orkar ta tag i det man måste göra. Jag måste ju ändra på någonting för att det ska bli en ändring. Men just nu är jag bara helt blank, jag orkar inte.

"Tänk på Johnny Kennedy, tänk på Johnny Kennedy" är mitt lilla mantra just nu. "Det finns alltid någon annan som har det värre. Detta är ett I-lands problem. Skärp dig nu och sluta tyck synd om dig själv". Ja meningarna jag säger till mig själv är ju sann. Men det innebär inte att jag mår bättre. Inte just nu iaf, men snart så har jag ryckt upp mig själv igen....

Snart så.