Snygga Tienke hos veterinären.

Igår var det dags för veterinärbesiktning av töserna. Allt gick bra och det svåraste var väl att hitta kännetecken på dem för att skriva in i papperna. (Ja Tineke är väl inte så svår med sin "grop" i halsen).

Men iom detta så lär ju dagen D komma med stormsteg. Snart är man utan kära hästen.... Känns vemodigt och det lär rinna många tårar nedför min kind när det är dags att säga farväl. Men det positiva är ju att de inte försvinner så långt härifrån, möjlighet att fara och hälsa på och hålla kontakten med de nya ägarna finns ju.

Sedan så håller jag på att intala mig själv att det ska bli intressant att börja rida ridskolehäst igen. Så får man se ifall man har utvecklats något på de 9 år som man har ridit privat häst.

  Men jag vet ju att detta är en "en-gång-i-livet-häst". Jag kommer ju aldrig att få rida en häst som henne igen.

En häst med egen motor men som lyssnar på tygeltagen. En häst som vill lära, vill göra rätt. En häst som har ett hjärta av guld och är cool som en filbunke. Det har jag fått upptäcka ett par gånger, bl.a när hon halkade omkull med bakbenen på en träbro. Först åt vänster, landade helt på baken, klev lugnt upp, halkade igen fast åt andra hållet och var fortfarande lugn när hon ställde sig upp på benen och gick av bron. Helt otroligt! Hade det varit Bangkok eller någon annan häst som jag har haft nöjet att rida, så hade det varit panik när de skulle kliva upp. Men inte Tineke. Älskade gulliga häst.

Så visst, det känns inte så kul att släppa iväg henne. Helst hade jag velat ha kvar henne på gården, men livet är ju så ibland. Man får inte allt som man vill ha.

Och med tanke på att jag kunde "rädda" gården, så får jag nöja mig med det för stunden. Men en egen häst kommer jag att ha någon gång i framtiden, var så säker. Vem vet, kanske en avkomma från Tineke....

 

Ida

14 juli 2011 22:49

Eller rätt var det är så är det henne du har på stallgången igen=) Prinsen såldes 1,5 år innan jag köpte honom. Han bara försvann visste inte vart han var helt plötsligt dök han bara upp och var till salu. Så man vet aldrig vad som kan ske. =)

Maggan

15 juli 2011 07:58

Ja den varianten hoppas jag också på. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag måste vara en av de sämsta på att blogga. Kanske beror det på det faktum att jag faktiskt försöker leva mitt liv, under den tid jag lever. :) Men iaf, julen har passerat likaså nyår. Här sitter vi i starten på 2015 och försöker kisa in i framti...

Man kan lugnt säga att jag är rätt så dålig på att hålla bloggen uppdaterad. Men ibland kommer det några små vindar av kreativitet och då sitter jag här igen.   Lite tankar och funderingar som ligger i min hjärna. Dels var det det ang en blogg ...

Det finns många saker som jag kan bli så sinnesjukt less på, exempelvis när människor är korkad. Nä nu menar jag inte korkad som den där blonda tjejen i filmen som går på FB när hon ska gissa hur långt tid det tar att åka 80 miles om man åker 80 mph....

Idag är en sådan dag. Men jag tänker hålla mig från svordommarna och bara krasst konstatera att min lilla Ruby inte får komma till Sverige. Känns surt och riktigt riktigt tråkigt, för jag tror att den lilla hunden hade passat in alldeles utmärkt här ...

Det går en video på FB när Jeff Gordon kör runt med en bilförsäljare.  Rolig att titta på. Men jag tycker faktiskt att den här är rätt så rolig också. ...