Jag fick göra mina roundhouse ikväll på FNA'n. Hur kul som helst, men jag måste säga att jag tyckte nästan lite synd om tjejen som jag körde med. Hon flög ett par gånger... ooops.

Men men, som sagt, kul var det.   

Sen vet jag inte om man är lite sjuk i huvudet ... men jag skrev upp mig på listan om att vara med på FNA passet på Vårmässan. Hallå, det är inte i en liten lokal med neddämpad belysning som vi ska köra i. Det är på scenen på Vårmässan, där det är mycket folk i rörelse. Sånt började jag tänka på EFTERÅT. Var ju lite för sent då.

Ja ja, får väl försöka koppla bort människorna och bara köra.    

Sitter och eftersvettas, med datorn i knät och tv'n på med hockeyn (Lule-Skellefteå) i bakgrunden. Och jag säger bara; Heja Luleå.

Sen var det otroligt skönt att AIK fick pisk. Det mår man ju nästan bäst av.

Torsdag...  och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag. Jag har en eller nej, två saker som står på agendan. Jag ska på ett möte med AF mitt på dagen och sen ska jag köra Fight Night ikväll kl 20:00. Det är tiden där emellan som jag har svårt att göra något av just nu.

Har för mycket dålig energi här hemma, så jag känner att jag bara vill fly... bort bort bort. Enklast är att fly till gymmet och köra järnet. Får då ur negativ energi samtidigt som jag får positiv energi. Plus att kroppen får mindre skrattgropar i låren och mindre muffinskanter på magen. Det vill säga, den kommer att blir stark och snygg om ett tag.    

Men jag tror att jag ska ta och promenera runt elljusspåret idag istället, så får voffsingen lite motion också.

Så blir det super skönt att köra ur sig energin på FNA ikväll istället.

Jag hoppas att vi får köra lite roundhouse sparkar ikväll. Sen skulle det vara skönt att köra lite armbågar också.  Åsa H, stackars dig ifall du kör med mig på passet.    

Snart ska jag ringa och kolla om jag ev kan byta tid på en privat sittning med ett medium. Om inte, så längtar jag till den 7 april.

Vad säger man om rättegången idag eller rättare sagt den förberedande förhandlingen? Ja det finns nog bara en mening; han har en annan verklighetsuppfattning den där karln.

Var ett par gånger jag var tvungen att titta ut genom fönstret för hans argument var så löjeväckande att jag var påväg att börja skratta. Å det är kanske inte det bästa att göra i en rättssal.

Får väl bara hoppas att ordförande i rätten inser hur det hela ligger till.

Idag är det dax ... igen.

Ännu en rättegång står på schemat för L. När ska denna dårskap få ett slut? Kanske när idioten till karl har fått som han velat, dvs gjort L pank. Det är vad jag tror iaf.

Jag kommer att vara bredvid hennes sida som moraliskt stöd så länge det behövs. För den där karln är sjuk i huvudet, det visar ju om inte annat hans handlingar i flera fall och handlingar. För hur man kan psykiskt misshandla sina barn på det sättet utan att känna det minsta ånger eller skuld det fattar inte jag. Att han dessutom försöker dra ut på pinan genom att bråka med L i rätten (snart i 3½ år) det visar ju bara att allt inte står rätt till.

På ett sätt är det ju synd om honom, han skulle behöva få psykisk hjälp. Så det är ju synd att det inte verkar finnas tvångsintagning till psyket.

För i det här fallet hade alla tjänat på det ifall han hade blivit inlagd.

Hans "gamla" barn, hans nya barn, hans gamla sambo och hans nya isolerade fru. Hon måste ju ha dragit den största nitlotten i universum. Stackars människa...

Men på tal om nått annat, nått positivt, jag börjar gå ned i vikt. Yiiiiha.  

Nu jäklar börjar det äntligen hända nått på den där lilla elaka saken som har hånat mig under en längre tid. Pay back is a bitch din lilla badrumsvåg.

Sorry att det inte har blivit ett inlägg på länge, men saker och ting har liksom hopat ihop sig.

Varav en sak har gjort att jag har känt mig glad, väldigt glad, och sprallig och ett stort leende har befunnit sig på mina läppar.

Ja, jag har varit på några dater med en kille ... vi kan kalla honom F.

Saker har helt plötsligt känts lättare att göra, sen att det har varit ett litet kaos i min hjärna för att pussla ihop det... ja det har varit en sak man får ha tagit eftersom känslan att träffa F har övervägt allt strul.

Det har varit en bra början, men tyvärr verkar det som att det kanske inte blir någon fortsättning.  

Var det för bra början för att vara sant?

Verkar så....

Vi måste sätta oss ned och prata så att jag vet åt vilket håll jag ska gå. För just nu snurrar kompassen okontrollerbart och jag behöver ett riktmärke att gå mot.

Frågan är bara; mot eller ifrån....

Gårdagen var en monsterdag på alla sätt och vis.

För att återskapa den på bästa sätt så måste jag börja så tidigt som 05:00.

Då klev jag upp, alldeles för sent för att jag skulle hinna få i mig frukost. For iväg med Humla till dagmatte/husse i Bergeforsen sen tillbaka till Timrå. Startar igång lastbilen 06 och far till kajen och får hjälp att lasta på bilburar och vanligt gods.

Skyndar mig ned till källarn för att köpa mig en biffmacka, så jag har något att äta på när jag senare ska börja rulla.

Kliver in i bilen, far till framsidan och kopplar på trailern som jag ska ha med mig (det värsta ratet jag någonsin sett). Den har tre spännband på sig, ett för att hålla igen bakdörrarna  och två för att hålla igen de bakre sidodörrarna.

Iaf så börjar jag rulla med desitination Ö-vik vid ca 07:30. Resan upp går bra och mackan fyller ut magen bra.

Kommer upp till Ö-vik, parkerar av släpet, backar till mot kajen och när jag har klivit in genom dörrarna är kl 09:50. Lossningen tog ca 30 minuter och sedan fick jag hjälp med att lasta det gods som skulle vidare mot Umeå. Skulle även ha långgods med mig och där hjälper Mats mig att lasta. Men klockan hinner bli efter 11 innan jag är på E4:an norrut.

Hade fått reda på att jag skulle få byte med Umeå, perfekt tänkte jag, då slipper jag gå hela vägen upp. Ringer Umeå och får reda på att nog skulle jag få byta.... men bara bilen.... i Umeå.

Släpet skulle jag ta med mig till Holmsund för att lossa där, sen skulle jag till Rundvik för att lasta. "Så du har mycket ogjort du" säger karln innan han avslutar samtalet.

Klockan tickade på och den hinner bli 13 innan jag är framme i Holmsund. Väl inne på industrin så vet jag inte vart jag ska så jag kliver ur och går och frågar några karlar som jag ser stå inne i en kur. De säger att det är på andra sidan, så jag frågar ifall jag ska köra runt byggnaden eller ifall jag ska köra runt virkeshögarna som är till höger om byggnaden.

"Håll till höger", säger dom. "så kommer du senare till en grind, där stannar du".

Sagt och gjort, jag håller till höger om virkeshögarna och kommer till ... en återvändsgränd... Vid det här laget börjar jag bli rätt så irriterad eftersom jag inte hade ätit lunch och min körtid börjar ta slut.

Får börja backa på det hala underlaget och det var flera gånger som jag förbannade alla karlar som inte kan ge konkreta vägdirektiv.

"Fattas ju bara att jag fastnar här" tänkte jag för mig själv och svor samtidigt en ramsa.

Tillslut blev jag "fri" och började köra tillbaka när jag möter en traktor som var så snäll och visade mig den rätta vägen. Vid det här tillfället så hade mina 4 h 30 min passerat, så jag satte symbolen på vila och tog ut kortet.

När jag kom fram så kliver jag ut och ska öppna långsidan på trailern. Den främre går ju "bra", den bakre kan jag inte ens skriva hur jävlig den var. Öppnar de två spännbanden som håller igen sidodörrarna, men det gick inte att öppna hela bakre sektionen eftersom bandet som höll igen bakdörrarna satt fast i en balk på sista vikdörren.

Så jag blev ju tvungen att ta bort spännbandet för bakdörrarna (som åkte upp).

Vid det här laget så hänger sidodörrarna på trekvart och jag inser att det kommer att bli ett helvete att få dem på plats.

Lossningen gick ju rätt så fort, men sen började helvetet.

Det blev mycket lyfta, bryta, svära och en hel del jävlarannama för att få sidodörrarna på plats. Behövde bara använda ett spännband och det var till bakdörrarna.

Tillslut satt jag bakom ratten igen den här gången till Rundvik, jätte nöjd över att jag hade fått igen dörrjävlarna och att jag bara skulle lasta bilen.

Trodde jag....

På E4:an inser jag att jag ska lasta HELA ekipaget. Skriker en lång ramsa rätt ut. Förbannar även den sate som inte har pensionerat den jävla trailern. När jag hade passerat Nordmaling ser jag att ena sidodörren är på väg att åka upp. Då brinner det totalt. (Tänk på att jag fortfarande inte har ätit något sen 07:30 och klockan är 15).

Precis då ska jag svänga av till Rundvik så jag låter det hela bero.

Truckkillen som skulle lasta mig sa att han aldrig hade sett ett sådant rat till trailer. Själv står jag och svär över den eftersom nu gick inte spännaren att öppna! Tillslut åker kniven fram och ett spännband har gjort sitt.

Själv börjar det dyka upp konstiga tankar om att inte ens polackerna har så dåliga saker att jobba med och att den där trailern borde antingen dumpas i en djuphamn eller brännas upp.

1 h och 40 minuter senare så är jag äntligen på väg hemåt. Då har jag jävlas med att få igen trailern i över 1 timme. Blodsockret var inte på topp och uppgivenheten över att jag inte hade ätit nått sen 07:30 gjorde att jag kunde ha mördat någon som hade sagt något dumt.

Den här gammskiten är ju så pass tidskrävande att det måste ju bli billigare i längden att pensionera det och köpa en ny.

För igår tog den 1 h och 40 minuter av min arbetstid av att bara stänga igen dörrarna. En sak som inte ens ska ta 5 minuter med en bra vagn.

Det låter säkert jätte löjligt, men ikväll när jag red hem ifrån ridstadion så fick jag äntligen se ett norrsken igen och jag blev alldeles överlycklig. Det är ju så underbart vackert och det var alldeles för länge sedan jag såg ett, flera år sedan för att vara lite informativ.

(bilden är från rokkas.se)

Sedan hände ju en annan rolig sak under dagen, men den karamellen tänker jag suga på en liten stund.     Men jag har några roliga dagar framför mig. 

Igår var det match mellan Timrå och AIK. Själv var jag inte där eftersom jag hade jobbat för länge och sovit alldeles för lite, så jag nöjde mig att titta på tv'n hemma hos mamma tillsammans med familjen lite halvt borta i huvudet.

Tydligen så hade AIK supportrarna gjort bort sig .... igen.

De hade enligt uppgift både slagits inom gruppen, kastat mynt och ölburkar på Timråklacken, armbågat en tjej i magen under en periodpaus i gången, stulit vin i baren, stulit Timrås trumpinnar, osv osv.

Kan bara tycka att de är så patetiskt löjliga dessa sk supportrar. Tror dom på fullaste allvar att de är respekterade av andra fans och lag? Om ni tror det så måste jag bara svara på min egen fråga; NEJ DET ÄR NI INTE.

Rädsla är inte respekt.

Rädsla är rädsla och inget annat. Och vill dom göra folk rädd ja då har dom lyckats väldigt bra. Vilket bara är tragiskt.

Ett tips till er sk AIK supportrar, uppenbarligen har Ni djupa ärr i själen, gå till en psykolog och försök få er att må bra inifrån och ut (få endorfiner). Inte utifrån och in (det kallas adrenalin). STOOOOR skillnad på varför och varifrån dom skapas.

Tyvärr så var det någon tränare, kommer inte ihåg om det var AIK's eller Djurgårdens, som för någon vecka sedan sa i tidningarna att många lag inte skulle palla ett derby i Globen. Å sådana uttalanden är enligt mig rätt så korkade att göra, OM man har för avsikt att stävja i det egna ledet.

För det enda som händer är att dessa fårskallar får för sig att det är positiv kritik som kommer ut i media. Alltså har tränaren gett sitt godkännande till dessa tragiska människor att fortsätta med det dom håller på med, dvs förstöra och tro att dom är kung över alla.

Nä AIK ni är en skamfläck för Svensk Hockey. Hoppas innerligt att ni inte klarar att gå till slutspel för det är tyvärr inte era huliganer värda. Helst hade ni hamnat i kvalserien och åkt ur. Jag hade bytt ut er alla dagar i veckan mot vilket allsvensktlag som helst. Lätt!