Lite jobb. 

Lite fritid, eller ja det blir ju indirekt jobb när dom är lerig som attan.  ;)

Resultatet efter lite borstning.

Erika och Naomi, Snägdenvägen.

Middag hos mamma och min hjärna kunde inte låta bli att registrera att dessa änglar kunde ha blivit lite vulgära om veken hade blivit lite lägre. ;D

Skuggritt.

Vilda Västanåfallet.

Gamla fröken var nöjd men varm.

  Det lovar gott, när nytt liv kommer fram underifrån det gamla tråkiga.

Den här rubriken har jag suttit och funderat på länge. Vad är det egentligen som gör mig upprörd? Naturligtvis finns det många småsaker som kan driva mig till vansinne;

- Människor som håller sig med en offermentalitet HELA tiden. Allt är så synd om dom och de kan inte se några glädjeämnen alls.

Ja du/ni har haft otur. Men va fan gör nått åt det då! Det är du/ni som har kraften att skapa er ett bättre liv, vare sig det är att få bort extra vikt, bättre mental hälsa, förmågan att se de positiva i det vardagliga livet osv osv. Men sluta och tyck synd om er själv!

- Glassplitter från glasflaskor längs med vägarna. Detta fenomen blir jag faktiskt rätt så förbannad över. Många människor verkar drabbas av någon form av akut muskelsjukdom när dom håller i glasflaskor. Detta visar sig genom att när flaskan är lätt (dvs tom), så blir den för tung för att hålla i. 

Har haft oturen några få gånger att Humla har skurit upp trampdynan pga dessa människor med lama armar. Gör ont både på hunden och i mattes plånbok pga veterinärkostnader.

Ja nu lär ju säkert vissa reagera och kanske vilja kommentera ang detta med oupplockad hundbajs. Men nej... det är inte ens i samma kategori. Hundbajset är äckligt ifall man råkar kliva i det, medan glaset kan göra en förjävla skada samt att det tar betydligt längre tid för naturen att bryta ned.

- Människor som inte kan vara ärliga. Oj jisses... Hur svårt kan det vara att säga vad man tycker? Man behöver ju inte vara elak bara därför. Utan man kan ju säga saker på ett snyggt sätt.

Men nått som verkligen får igång blodcirkulationen är dessa förbannade politiker. De inavlade högdjuren som har tappat verklighetsuppfattningen för länge sedan.

Hade jag fått som jag ville, så hade alla som sitter i regeringen och riksdagen under en mandatperiod varit tvungen att leva på existensminimum utan möjlighet att komma åt sina tidigare sparade ekonomiska tillgångar.

Om de hade gjort det, DÅ skulle jag ha större respekt för deras beslut.

För som det är nu, måste det vara jävligt lätt att besluta om olika saker när dom själv ALDRIG riktigt berörs av de genomklubbade besluten. Eller ja, det är ju en sanning med viss modifikation. De får ju själv över mer pengar eftersom vissa skatter tas bort eller sänks.

Dag 23 – Något som får dig att må bättre
Dag 24 – Något som får dig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Dina rädslor
Dag 27 – Din favoritplats
Dag 28 – Något du saknar
Dag 29 – Dina mål
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Detta fick jag uppleva idag.

Jag skulle fara och lämna några produkter till min massör och på vägen dit så står det en äldre man och krattar. Hans skottkärra står på vägen men det fanns tillräckligt med utrymme för att jag skulle kunna komma förbi utan bekymmer.

Kör förbi, backar sedan in på infarten och kliver sedan ur bilen.

Det första karln säger är:

"Jaså, du klarade av att komma förbi skottkärran..."

"Ja..." han jag få ur mig innan han fortsätter.

"Ja kvinnor brukar ju ha problem med att köra bil"

"Jahaja... Det är därför jag kör lastbil"

"...Oj då, jaså du kör lastbil du..."

"Ja så nog fasiken borde jag kunna ta mig förbi en skottkärra...."

Då blev det helt plötsligt ett annat ljud i skällan, för då berättade han hur imponerad han var utav kvinnliga lastbilschaufförer.

Gubbrackare.    

Satt och läste en artikel på AB ang den här 23-åriga killen som dog pga att ingen ambulans blev utskickad. När man läser ord för ord hur samtalet med SOS's sjuksköterskan och den unga killen har varit, så blir jag så upprörd och förtvivlad.

Med tanke på att jag får en vanmaktskänsla av att läsa det. Förstår ni vilken panik och vanmakt han måste ha upplevt över att inte bli trodd? Uscha, måtte inte ens min värsta fiende få uppleva något sådant....

Vem ska man ringa om man behöver akuthjälp, jo 112. Är ju inte så att han kunde ringa någon annan instans för att få hjälp. Utan han var ju helt beroende av ett enda nummer, 112, och där får han en sköterska, som hade en dag där tankarna inte gick rätt i huvudet.

Det är ju lätt att vara efterklok. Men i sådana lägen, är det inte bättre att skicka ut en ambulans eller läkarbil en gång för mycket? Än som i det här fallet en gång för lite?

Men det är väl som vanligt, det sitter i pengar. Pengar som hellre går till att betala ut feta löner till några högdjur, än att se till att verksamheten fungerar.

Dag 22 – Något som gör dig upprörd
Dag 23 – Något som får dig att må bättre
Dag 24 – Något som får dig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Dina rädslor
Dag 27 – Din favoritplats
Dag 28 – Något du saknar
Dag 29 – Dina mål
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Kalendermånad eller de senaste 4 veckorna?

Ja oavsett vilken typ av månad jag skriver om, så har det mesta hänt de senaste 7 dagarna.

För en vecka sedan fick jag ett besked som kändes som två "smällar i magen". Det gjorde att jag kände mig väldigt chockad, nedstämd och väldigt förtvivlad.

Mannen som äger hästen jag rider har fått ett väldigt negativt besked, vilket gör att han måste avveckla gården och då även sälja tillbaka hästarna.

Så inte nog med att jag blir av med svarta faran, jag blir även av med gården som jag har velat bo på.

Men efter någon dag så började en idé att gro i mitt huvud. Idén kommer snart att bli en nedskriven ekonomisk kalkyl och den är på hur jag ska kunna köpa lös gården. Frågan är bara vad banken tycker om den. Förhoppningsvis tycker de att den är rimlig och väl genomtänkt. *håller tummarna*

Får jag gården så kanske det kan lösa sig med hästen också, om inte annat i framtiden.

Nog hade jag önskat ännu mer att man hade varit två i en sådan här situation. Men skam den som ger sig, jag ska visa att jag klarar det ändå.

BTW.

Igår så gick Tineke så otroligt bra i hoppningen. Hon blir bara bättre och bättre, så det känns ju jäkligt surt att behöva ge upp henne inom en snar framtid.

Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Något som gör dig upprörd
Dag 23 – Något som får dig att må bättre
Dag 24 – Något som får dig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Dina rädslor
Dag 27 – Din favoritplats
Dag 28 – Något du saknar
Dag 29 – Dina mål
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Funderar, kliar mig i huvudet, grubblar och inser att jag inte kommer ihåg något som jag ångrar. Jag har alltid försökt göra det jag vill och då behöver man ju inte få ågren.

Gud så tråkig jag kände mig helt plötsligt. Nått måste väl finnas på den "dåliga listan".... Men fasiken...

JO, nu kom jag på en sak. Jag fick en kyss en gång och den var så fruktansvärt dålig att jag kan få äckelkänslor nu när jag tänker på den! Huvva, ett minne att begrava.  

Dag 20 – Denna månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Något som gör dig upprörd
Dag 23 – Något som får dig att må bättre
Dag 24 – Något som får dig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Dina rädslor
Dag 27 – Din favoritplats
Dag 28 – Något du saknar
Dag 29 – Dina mål
Dag 30 – Ett sista ögonblick

"Det trista med kärleken är att den fordrar en medbrottsling." Charles Baudelaire

Sant så sant.

Jag älskar livet i allmänhet men nog saknar jag någon att dela livet med. Är ju inte lika roligt att uppleva saker själv. För man (läs jag) vill ju kunna dela med sig utav sina tankar och händelser.

Men för den sakens skull är jag inte desperat. Tänker inte försöka fånga någon bara för att, utan jag vill känna att man kopplar på alla plan.

"När ett hjärta mött ett annat hjärta, ringa blir då vad förut var mycket." Johan Ludvig Runeberg

Dag 19 – Något du ångrar
Dag 20 – Denna månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Något som gör dig upprörd
Dag 23 – Något som får dig att må bättre
Dag 24 – Något som får dig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Dina rädslor
Dag 27 – Din favoritplats
Dag 28 – Något du saknar
Dag 29 – Dina mål
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Känns som att det finns olika kategorier av minnen. Några fastnar mer i minnesbalken än andra, men jag ska försöka nämna några.

Bästa minne i kategorin...

"Det var som en romantiskfilm":

När P.B hoppade ur en rullande bil på crusingen i Sundsvall för att träffa mig. Det var otroligt smickrande kan jag säga.  :)

"Det är inte sant":

När Timrå IK gick upp i elitserien. 5 minuter innan slutsignalen stod jag högt upp på klackläktaren, tårarna rann och orden som kom ur min mun var "Det är inte sant, det är inte sant..."

"Snoppa av":

Det här var första året som jag var med i brandteamet på Sättna. Så en dag skulle vi äta mat i tältet och en kille som var med från Piteå gjorde en busvissling när jag ställde mig i matkön. Ytterligare en vissling kom när jag närmade mig bordet, varpå jag stannar till och säger "Fortsätt ät du, för du hade inte orkat ändå..." Han blev helt ställd men hans kamrat höll på att dö av skratt.

"Som en fällkniv":

Till detta minne måste jag göra en liten bakrundsberättelse först. Jag och Lena bodde på samma gata och var bästa kompisar. Vi hittade på mycket bus hon och jag men vi hade verkligen skitkul!    Lena och jag hade en brygga som vi brukade cykla till för att meta abborre. Lenas pappa hade sagt åt henne (förmodligen för att vi inte skulle hitta på allt för mycket tok) att bottnen var sank och om man skulle ställa sig på den så skulle man fastna och sjunka. Iaf så var det en sommardag, solen sken, det var varmt och jag och hon hade naturligtvis cyklat dit. Det fanns en liten etage under bryggan som vi brukade hålla till på. Denna dag var inget undantag.

Det som däremot var ett undantag, var att en stor gammelgädda hade "förankrat" sig typ en meter under vattenytan precis vid detta etage.

Lena fick den briljanta idén att vi skulle försöka fånga den. Kan säga att han inte var ett dugg imponerad eller hungrig på våran egenhändigt plockade mask.

Så tillslut kom hon på att man kunde ju försöka ta den med de två håvarna som vi hade haft med oss... Vid det här laget har jag börjat tröttna och tänkte att jag skulle upp på bryggan och meta abborre istället. Men jag ser hur hon lägger sig ned på mage och hur hon för håvarna mot mitten och hur hon repterar detta men först efter att hon ålat ut ngn centimeter till.

Jag klättrar upp och efter en stund hör jag jordens plask, sen hör jag Lena med  skräck och panik i rösten ropar ut: "Jag nuddade den, jag nuddade den, jag nuddade den!" samtidigt som hon simmar frenetiskt mot mitt håll. Tänk nu på, att inte nog med att hon har nuddad den största gädda jag någonsin har sett, hon har även tron i att bottnen kan dra ned henne.

När hon kommer simmande mot bryggan så ligger jag som en fällkniv och skrattar, jag klarar inte ens av att sträcka ned min hand åt henne (för det var högt upp till första balken så hjälp behövde man). Men på nått sätt så tog hon sig upp, men hur det fattar jag inte än idag. Ja jisses den historien kan jag le åt lite då och då, eller rättade sagt alla mina barndomsminnen med Lena kan jag le åt.

"En av de sämsta raggningsreplikerna":

Även denna tillhör P.B   Första kvällen jag träffade P.B var på Railway, jag hade bara hört talas om honom (Jenny hade visat mig ett kort på hans rumpa).  

Men iaf så var han där och efter många timmar så satt vi och pratade lite grann. Han ville bjuda på en drink, jag avböjde och berättade att jag körde eftersom jag skulle upp tidigt och sela på hästarna. Varpå han kontrar med "Ja men när ska du sela på mig då?"

"Bästa första date":

Måste vara den med F. Allt var bara så naturligt, samtalet bara flöt på och det var ju nästan som att vi inte kunde prata klart en mening innan vi började på något annat. Sen kan jag le åt hans kommentar precis när vi hade satt oss ned där på fiket. "Ja man får väl hoppas att du inte kastar i dig fikat". Fanns ingen risk för det kan jag ju säga.   

Sen finns det ju så extremt många roliga minnen, men skulle jag skriva alla då hade detta blivit ett mastodont inlägg. Å så roligt ska vi inte ha.  

Dag 18 – Din kärlek
Dag 19 – Något du ångrar
Dag 20 – Denna månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Något som gör dig upprörd
Dag 23 – Något som får dig att må bättre
Dag 24 – Något som får dig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Dina rädslor
Dag 27 – Din favoritplats
Dag 28 – Något du saknar
Dag 29 – Dina mål
Dag 30 – Ett sista ögonblick