Idag var dagen D.

Dagen då de sista namnteckningarna skulle präntas ned på några papper. Papper som skulle ge mig äganderätt på gården.

Fy fan va glad jag är! Det kan nästan inte beskrivas vilken känsla som sprider sig i kroppen.  Nej det är nog helt omöjligt. Jag kan inte få ned det i ord. Det enda jag kan beskriva är känslan av fullkomlig lycka.

När allt var klart hade jag en stund över innan det var dags att fara och jobba. För att slå ihjäl tiden, styrde jag bilen mot Bauhaus. Jag hade nämligen fått en idé i huvudet om hur jag ville att bänkskivorna i köket skulle se ut.

Å vet ni vad. Jag hittade EXAKT den bänkskiva jag ville ha, i både material och färg. Så underbart nöjd.

Påväg därifrån ringde A och berättade att jag inte behövde komma och jobba eftersom ingen fabrik behövde ha oxygen. Detta gjorde mig absolut ingenting, det gav mig bara en möjlighet att fara hem och hämta lappen med måtten till skivorna. Sedan for jag till Bauhaus igen och köpte 2 av 3 bänkskivor som jag kommer att behöva. Prislappen blev liiiite dyrare än vad jag hade velat (1900 kr), men men, snyggt kommer det att bli.

Ja just det ja. Jag känner att jag måste berätta en liten händelse som hände idag inne på banken.

Jag sitter och väntar på att banktjänstemannen som jag har bokat tid med ska bli klar, när x'et B kliver in genom dörren. Vi börjar prata lite om ditten och datten, när bankmannen tillslut kommer ut ur sitt "bås" och berättade att det var min tur. Jag kliver upp men inser att jag helt plötsligt blev lite tyngre och fick en konstig vinkel på kroppen. Fundersamheten varade högst 0,5 sek, innan jag förstod att jag satt fast i stolen. Han faktiskt tänka"hur tjock är jag egentligen", innan jag insåg att det var mina arbetsbyxor med hängande fickor fram, som var boven i dramat. Jäklar vad jag skrattade.

Det gjorde iof B och banktjänstemannen också.....