Igår orkade jag inte skriva om den dagens händelser. Jag var helt enkelt slut, både fysiskt och psykiskt.

Dagen började som vanligt (när man har dagskiftskörningen) kl 03:00 då klockan ringde. Ner och åt lite gröt för att sedan göra sig iordning och fara hemifrån. Kl 04:00 rullar jag ut med lastbilen genom grindarna på jobbet.

Vi skulle hämta timmer (eller ja för att vara exakt; granmassa) från ett ställe i Matfors som skulle köras till Iggesund. Den bestämda vägen som vi ska köra är den via Sörfors till Gnarp, för att sedan ta E4 därifrån. Sträckan Sörfors - Gnarp tar ca 50 minuter att köra.

Första hämtningen gick bra och likaså körningen tillbaka på samma väg. Detta trots att det hade småregnat åt bägge håll.

Andra hämtningen då hade förutsättningarna på vägen ändrats .... TOTALT.

Nu var det helt plötsligt inte en väg utan en rodelbana men utan de stöttande kanterna.

Nackdelen var att jag inte hade någon möjlighet att vända när jag inser att jag kör på en isgata, utan det var bara att ta tjuren vid hornen och smyga sig fram. Men något så fruktansvärt att försöka ta sig fram på.

Det tog 1 h och 20 minuter att komma ut till E4. Under den tiden har jag suttit på helspänn, framåtlutad med ett stadigt tag om ratten med vänsterhanden och med högerhandens pek- och långfinger på knapparna för sandspridarna, ifall jag skulle vara tvingad att använda dom.

Här är ju nackdelen. Det finns ju inte obegränsat med sand i spridarna, så det gäller att välja sina "sandstunder". Annars är dom slut när man verkligen behöver nyttja dom.

Fanns några gånger då jag verkligen behövde dom, varav ena var när jag kom till en liten utförsluta med tillhörande vänstersväng. Där tappade jag fästet totalt. Resultat; bilen gick rakt fram med en påskjutande släp.

Tack och lov hade jag sand kvar, så snabbt som f-n tryckte jag på knappen för vänsterspridaren, skickade ut lite sand, fick fäste och klarade kurvan med en hårsmån.

Hastighet jag kom i? Ca 25 km/h.

Var flera gånger jag satt och tackade för mina sandspridare. Stor guldstjärna till den person som uppfann dom.