Är det fler än jag som ogillar att när sätter sig för att skriva bloggen, så försvinner dagens händelser ur hjärnan?

Eller rättare sagt, det man kommer ihåg är antingen barnförbjudet eller kan uppfattas som stötande.... Frågan är ju ifall man då ska skriva ned det?

Jag svarar: JA.

Och därför varnar jag för att detta inlägg kan uppfattas som stötande. Men detta som utspelade sig var varken menat eller uppfattades som illa av de som var inblandade.

Iaf, så hade jag blivit lastad (för mig) ett sista timmerlass ute i skogen och när jag åker därifrån säger A via komradion: -Ja kör lugnt nu då.

Jag: -Jag kör alltid lugnt...

A: -Ja då får du fortsätta med det.

Jag: -Eller nått....

Jag fortsätter: -Nä men jag kör förnuftigt, går det att gasa så ligger man på lite mer, men är det halt så tar jag det lugnt, väldigt lugnt.

A: -N säger att det inte finns några dåliga underlag.

Jag: -Ja så kanske det är. Men det finns folk som säger att det är soligt och varmt i Iran eller Irak, men det betyder ju inte att man vill bo där...

A: -Är det något fel med att bo där då?

Jag: -Nä det är det inte. Om man gillar oroligheter så måste det ju vara en dröm för vissa att bo där.

Sedan sägs det något annat på radion som jag inte kommer ihåg, men efter några sekunder flikar A in:

-Eller så kanske man tänder på kvinnor med mustasch....

Man kunde höra leendet när han sa det.

Jag: -Tror du att du ser det under burkan då?

A: -Ja men nån gång får man väl av den...

Jag *skrattar till*: Hmm, nu tänker jag säga något dumt.... Men det finns nog fler ställen som är håriga då....

Där tog jag död på konversationen. Om det berodde på hysteriska skrattanfall eller inte, låter jag vara osagt.

Men när jag kom ner till Tunadal berättade M att han hade skrattat så det hade tårats i ögonen på honom.

Tänk vad fort en tråd kan tappa fotfästet om man bara låter hjärnan skena iväg mellan olika personer.

##################################################
#################################################

Ja, idag fick man vinka av mamma på flygplatsen. Känns lite overkligt att hon ska bo i Norge. Hon som alltid har bott inom 15 minuter ifrån en, ska nu bo i Norge. Rättare sagt någonstans mellan 10-12 h bilkörning ifrån mig och brorsan. Overkligt.

Men jag tror att hon kommer att få leva på ett sätt hon bara har drömt om tidigare. Hon kommer äntligen få resa och uppleva saker. Det är hon värd lilla mamma.

Så vem vet, man kanske "måste" åka och uppleva lite mer av Norge framöver. Booende är ju redan fixat.