misspepper

Senaste inläggen

Av Maggan - 12 augusti 2011 17:59

Ibland blir jag så less på min mage. Den visar tendenser på att vilja styra mig. Som idag, eller rättare sagt, för typ en timme sedan. Då valde min kära mage att sätta igång världens magknip.

Så istället för att fara in till stan, titta på Drakkampen med T och dottern E, blev det toalettbesök och soffläge.


Som sagt, jäkla skitmage.

Av Maggan - 11 augusti 2011 22:12

Imorgon blir en skön arbetsdag. Ska lossa på Östrand innan det är dags att styra "skeppet" söderut för att lasta. Närmare bestämt Sandviken.

E.W är du hemma och bjuder på en kopp?   


Sen håller jag tummen för ett besked som förhoppningsvis kommer imorgon eftermiddag. Skulle vara riktigt nice ifall det går i lås.


Om man hinner med sig så ska jag försöka skynda mig in till stan och kolla på Timrå IK i Drakkampen. Tyvärr kunde jag själv inte vara med iår (jag som älskar sånna här tävlingar) men men. Nästa år kanske man är med igen.

Skulle jag inte hinna så får man väl se vad kvällen bjuds på. Jag ska ju ändå kliva upp 04:20 (helgjobb).

Av Maggan - 10 augusti 2011 00:37

Under många år har jag funderat på hur vissa människor har fått sitt körkort. Flingpaket, lotteri, någon kusin gjorde provet, ja det är några av de förslag jag har kommit på.

För på vissa bilister verkar det helt osannolikt att de faktiskt har läst en teoribok, än mindre gått på någon körskola.


En liten grej som hände idag utmed vägen var att jag kom och körde (fullastad dvs ca 60 ton) på en 70 väg. Längre fram, ca 120 m framför mig på en busshållplats står en buss blinkar till höger. Jag hinner tänka att "Må du stå still där nu då". Men se icke.

Blink, blink och så svänger han ut i vägen. Jag börjar bromsa, tydligen så upptäckte denna busschaufför att han hade någonting hängande på sidan av bussen. Nämligen en backspegel. För han viker in på vägrenen igen, precis innan jag kom och dundrade förbi. Ja det var en han - var nämligen tvungen att kolla när jag passerade.


Men jag blir alltid lika faschinerad över människors beteende i trafiken. Eller rättare sagt, förvånad över vissa kategorier människor.

Vi har:

"Vi som inte måste kolla backspegeln". Dessa personer har noll koll på vad som händer bakomför deras egen rygg.


"Vi som måste använda hela vägbanan vid omkörning". Dvs de personer som inte kan göra en omkörning utan att först svänga över i andra körfältets vägren. Detta trots att jag har gå ut på min vägren och därmed lämnat ett hav med plats.


"Vi som tycker att alla andra ska visa hänsyn men skiter i det själv" Ja här talar rubriken sitt tydliga språk.


"Vi som tycker att hastigheten ALLTID är för snabb". Dessa personer (oftast gamlingar) verkar ha någon inbyggd rädsla för farter. Men köra bil måste dom. Så för att göra det hela "säkert" ligger dom alltid 10 km under den tillåtna hastigheten på vägen.


Ja sen finns det ju en uppsjö av kategorier ute på vägen. Men dessa är de jag kommer på så här på rak arm.

Av Maggan - 7 augusti 2011 21:11

Hemma efter en helg på Kubbe raceway. Denna helg har man fått lära sig konsten att vänta. Vänta på att vädergudarna skulle bli på bättre humör. Tyvärr så ville de inte det. Utan småduggandet höll i sig hela helgen.


Trist som attan för alla. Men det fanns en sak som jag blev grymt imponerad av. Det var att arrangören efter att de hade gått ut med att avbryta tävlingen, bad de team som var kvar och de som ville, om att starta sina bilarna och köra en liten sväng ut på banan för att ge den lilla publik som hade kommit dit "lite muller".

Många förare gjorde detta. Så det blev en liten kavalkad av muller, burn-outs och applåder. Jag tror t.o.m att vi funktionärer blev supernöjd över att få höra något som i våra öron lät som musik.  


Men vi upptäckte ett problem som vi måste ta itu med innan det är dags med tävlingen på Sättna.

Nämligen avgassystemet på R1'an.

På väg upp till Kubbe, närmare bestämt några hundra meter från infarten till Kornsjö, "hoppade" avgassystemet lös någonstans vid grenröret.

Vi fick svänga in på en busshållplats längs med E4 och fixa så gott vi kunde.


  Ante är precis klar. Var kanske inte det roligaste att ligga på blöt asfalt med bilar susandes någon meter ifrån en.


Väl framme i Kubbe vid logementet så blev det till att göra ordning lite mat. Grillat stod på menyn. Mat är alltid gott, men grillat ligger i en klass för sig.


Humöret var på topp. Var väl för att ingen visste vilket pissväder det skulle bli...


  Sasse och Mats K.

    Dioden, Ante och Dalan.

Men å så bister man kan se ut.  

  

När vi lämnde Kubbe nu på söndag eftermiddagen hade klockan precis slagit 14:00. Och med tanke på att det inte blev någon körning (nu ljög jag ju lite, det blev fyra repor totalt. Det var nämligen två stycken som skulle köra upp, så de fick två repor var) var det riktigt skönt att veta att man snart skulle vara hemma.


Man ska ALDRIG tänka så... aldrig någonsin.

För när vi åkte hem var vi tvungen stanna för att provisoriskt laga avgassystemet inte mindre än 4 gånger!

Första gången någon kilometer norr om Ullånger, andra gången söder om Härnösand, tredje gången i Antjärn (vi svängde av där för att hämta upp Humla) och när vi kom fram till L's stuga som låg ca 1 km bort så lossnade avgasröret igen. Helt galet.


      Kryckan visade sig bra att ha som hävstång.    

  När vi, efter att ha hämtat Humla i stugan, kom tillbaka för att koppla på husvagnen hade vi hittat lite ståltråd liggande i handsfacket. Detta resulterade i att Ante var tvungen att återigen åla sig in under bilen.   Nu måste vi verkligen se till att någon svetsar fast detta elände, om inte annat bara med en liten punktsvetning. För det funkar ju inte att det ska ta 5 timmar att ta sig från Ö-vik till Sättna. Iof så for vi och lämnade av de våra på resp upphämtningsplats och även tankade upp R1'an. Men 5 timmar... nej så lång tid ska det inte ta.


Ska man vara ärlig, skulle denna coola Cheva behöva en rejäl ansiktslyftning. Tyvärr är denna bil extremt ovig i sin hantering (ska man göra en jämförelse  är det som att försöka vända en Finlandsfärja inne i Sundsvalls hamn). Utan tvekan skulle SHRA Sundsvall Fire & Rescue behöva en ny bil.

Men vem vet. Det kanske finns någon där ute i cybervärlden som läser min blogg, någon som skulle kunna tänka sig sponsra Rescue teamet med en ny pick-up som vi skulle kunna omvandla till räddningsbil.


Hade det funnits en sådan person eller företag, så kan jag lova att jag som förare på denna pråm hade blivit oooooooootroligt glad iaf. (Och det vet jag att resten av teamet och klubben hade blivit också).

Av Maggan - 5 augusti 2011 07:17

Det var länge sedan som jag var så trött som igår. När jag la mig i sängen och tittade upp mot klockan i taket så stod den på 20:10. Vaknade imorse vid 06:30.

Men allt har väl sin förklaring.

Det har varit en väldigt psykiskt utmattande vecka. Många utropstecken som har blivit frågetecken. Att jag dessutom skulle få äran att fylla på syre i vårat släp som har stått på verkstad i 2½ vecka gjorde ju inte den mentala anstormningen mindre.


Det var riktigt nervöst eftersom killen som ringde och sa att jag skulle fara och hämta släpet och fylla upp det, säger: "Ja du får ju ta det lite piano...." En stund senare fortsätter han: "Ja ta det jäkligt försiktigt nu när du fyller!"


Ringde senare A för att få lite moralisk motivation när jag hade kopplat på det varma släpet. Även han sa att jag skulle ta det försiktigt och hålla koll på tryckmätaren eftersom den kommer att stiga. Han berättade även att om trycket stiger för kraftigt "Slå av och blås ut fullt i V5 'an".

Det gjorde mig inte ett dugg mindre nervös.

Nu fick jag helt plötsligt en minnesbild ifrån när säkerhetsventilerna gick på fabriken. Shit.


Kommer tillbaka till våran lastningsplats och så står det en bil där och fyller ett annat ämne.

Chauffören H: Känns det skönt att få tillbaka erat släp nu då?

Jag: Absolut. Men nu är jag så nervös över att fylla upp det. Är ju första gången för mig....

Chaufför H: Ja ta det försiktigt.

Jag hinner tänka för mig själv "Ja jag har hört det ett par gånger nu".

Chaufför H: Ja fyll det med 1 ton eller upp till 10%, sen stänger du av och blåser ut via V5'an. Sen när trycket inte stiger längre, när du har stängt V5, då är släpet tillräckligt kallt för att du ska kunna fylla resten utan problem.


Andades helt plötsligt ut och insåg att det där klarar jag ju av.


Chaufför H: Ja jag minns en gång när jag glömde bort mig. Skulle fylla på ett släp som hade stått länge. Fyllde tills det blev fullt... och sen small det. Släpet lättade så här mycket. (Visade mellan tummen och pekfingret ett mått på ca 8 cm). Var ju tur att det inte exploderade helt...


Tack..... nu blev jag inte ett dugg nervös igen.


Kan säga att jag tog det säkra före det osäkra och fyllde till 10%. Sedan stängde jag av. Hade V5'an öppen hela tiden och trycket steg men inte alarmerande. När väl trycket höll sig på en och samma nivå (efter stängning av ventilen) så var volymen inne i släpet på 14%.

Tidsmässigt tog det väl ca 20 minuter att få det tillräckligt kallt.

Själv var jag så nöjd över att jag hade klarat av att göra detta alldeles själv.


Lite så är det väl med huset också. Jag är nervös på hur det kommer att bli. Men jag vet att jag är tillräckligt tjurig för att få ihop det. Sen kommer man in i rutinerna och då går det betydligt lättare.

Av Maggan - 2 augusti 2011 20:55

Fästingar.

Finns det något äckligare än dessa små vidriga djur?

 


Idag fick jag plocka bort årets första fästing från Humla. Försökte gå igenom henne ordentligt efteråt, men jag upptäckte inga fler..... just då iaf. Får kolla igenom henne igen innan jag går och lägger mig. Så får jag se ifall det är någon som har bitit sig fast.



Idag har varit en trevlig arbetsdag eftersom jag inte varit ensam i hytten. Var riktigt roligt med ett sällskap som pratar tillbaka. Humla är ju lite dålig på den fronten.   


Nej nu ska jag ut till tvättstugan, innan det är dags att kasta sig i duschen. Sen väntar sängen på att bli nyklädd. Och sen är det nog dags att börja tänka på refrängen. Eller ja... lite korsord ska jag nog försöka lösa innan det är dags att slå igen de blå.


Bye bye.

Av Maggan - 31 juli 2011 17:21

Jisses. Ibland blir jag så fashinerad av människor och deras beteende.

Ja ja, man ska inte förstå allt. Men jag kan inte låta bli att förundras hur de tänker.

Av Maggan - 30 juli 2011 18:11

Vid mitt jobb så rinner det en liten bäck förbi våran lastningsplats.

Jag brukar kunna stå och titta på fiskarna som simmar där, på den lilla gnagaren som brukar skynda förbi och nu på slutet har det kommit några väldigt vackra blå ting som leker i luften ovanför bäcken. Trodde först att det var fjärilar. Men det var det inte, utan det var Blå Jungfruslända. Jätte vackra!

  De är så gudomligt vackra med den där blå svarta färgen.


Så det är ju tur att man får se något vackert som lever. För annars känner man sig som en "Killer machine" när man är ute efter vägarna. Iof är det inget som springer som jag har kört på, bara saker som flyger. Kan man kalla dom för kylar orniment när dom sitter så här, eller räknas det bara som likdelar?


   

Skapa flashcards