Jag har en ny favorit, Josh Blue.

Nu vänder det, nu ska det bli ljusare. Ja i hallen alltså.  

Idag ska det nämligen börja målas i hallen och det är taket som ska få sin första omgång. Väggar, dörrar och spalje får vänta en liiiiten stund till.

Fredag v41.

Om man tänker tillbaka på året så kan man lugnt konstatera att mycket har hänt.

Vem kunde ana i januari att jag skulle bo i hus innan årets utgång?

Att jag skulle hinna med att köra både gas- och timmerbil?

Naturligtvis har mycket mer inträffat under månaderna som gått, men jag är fortfarande jäkligt stolt över mig själv. 

Allt för ofta väljer man den trygga, enkla, säkra vägen. Men iår har jag vågat gå ett steg längre, jag har vågat tro på mig själv och jag bara älskar det!

Jag blir så trött och matt på dessa förbannade domare i hockeyn.

Nej, jag skyller inte Timrås förlust på dom. Det jag blir förbannad över, är att de inte är konsekvent.

Ilkka delar ut en fin tackling i första perioden, han åker ut för en fasthållning!

Han delar ut ytterligare en tackling. Jepp ni gissar rätt, även denna gång en tvåminutare på Ilkka men nu för boarding.

Läser man på Wikipedia så står det så här för just boarding: "Att otillåtet eller vårdslöst tackla en motståndarspelare vid sargen eller så att vederbörande hamnar i sargen för hårt".

Ja nog small det i sargen, men va fan, för hårt.... tveksamt.

Nått som däremot skulle ha varit en tvåminutare för boarding, var tacklingen på Torp. Efter tacklingen "sitter" Torp mot sargen innan han rasar ihop på isen, blir liggande och domarna tittar på honom. Jag kommer inte ihåg ifall Torp reser sig upp (som en fällkniv) och faller ihop igen, innan de blåste av. Eller om det var efter signalen som han försökte komma upp.

Men i denna situation tappade 4 (!) betalda herrar i svart/vita kläder helt plötsligt synen. INGEN har sett någonting utan dom friar Brynäs och dessa får fortsätta att spela med 5 man på isen. Kyss mig på ett mörkt, illaluktande ställe era små jävlar!

Det gamla uttrycket "Silar mygg men sväljer kameler" har aldrig varit så träffande som då!

Hade det där varit Ilkka eller någon annan Timråspelare som hade delat ut den proppen så hade det GARANTERAT resulterat i en utvisning.

Nu hoppas jag innerligt att den tacklingen på Torp blir anmäld i efterhand. Om jag tror att det kommer att bli så.... nej defintivt inte.

Är ju bara att se hur det har varit de senaste åren med Timrå, tacklingar och Lotteri... förlåt Diciplinnämnden.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen.

Domarna i Svensk ishockey håller för dålig klass! Domarbasen har ju slagit sig på bröstet många gånger och hävdat att svenska domare håller absolut toppkvalite om man jämför med resten av Europa.

Men varför jämföra sig med de sämre? Är det inte NHL man ska jämföra sig med?

Är ju som att ge sig själv toppbetyg för att man klarar av att skriva sitt namn.

Igår var jag på väg att få en liten vit bil som kylarorniment. En "vägens riddare" fick nämligen för sig att stanna för att plocka bort en sop som låg på vägen.

Jätte bra idé, men kanske inte i vilka lägen som helt. Speciellt inte på E14 när man har en fullastad timmerbil 4 sek bakomför sig på en 70 sträcka.

Men jag fattar inte hur folk är funtade. OM man nu känner att man måste ta bort saker från vägen, kolla för fasiken vad som är bakomför dig! Man kan ju även kolla om det finns någon liten avfartsväg, p- eller bussficka i närheten. (Det fanns det typ 300 meter bort).

Ja vad ska man säga om dagen....

Dagen började med att jag hade tänkt måla klart ute i farstun. Började vid 10:30-tiden men efter en timme hade jag inte hunnit många bräder. Stod och jäklades huuuuuuuur länge som helst, innan en viss M kom och påpekade att det förmodligen satt igen i ventilen. (Vilket det naturligtvis gjorde, trots rengöring med lacknafta kvällen innan).

Efter många försök att få lös lite delar (svårt när man inte har rätt grejor) så gav vi upp. Vi gick in och väntade på att H skulle dyka upp. Han skulle nämligen ta undan några träd som stod lite olämpligt till. Bl.a en björk som stod mellan häbret och ena rastfållan, där avståndet mellan stammen och hagen var ca 50 cm.

Där kan jag erkänna att jag var nervös, för jag var helt övertygad om att björken skulle falla och slå sönder hörnet på hagen.

Insåg senare att jag hade varit nervös helt i onödan, för jag hade tydligen med en mästare att göra.   

Iaf när H hade kommit försökte jag spara lite tid, så jag ringde min mor och frågade om hon kunde ta en sväng förbi Jula och köpa en färgspruta, eftersom hon ändå skulle hit sedan. Jag förklarade vilken typ det var osv och hon svaradfe att det skulle fixa.

Efter ca en timme så ringer hon, helt "förstörd". Tydligen var det mycket folk ute på Birsta och många hade hittat in på Jula. Så när mamma försökte få hjälp av någon i personaluppsättningen var det så gott som lönlöst att få tag på någon. Tillslut ryckte hon bara en spruta och gick till kassan. (Men det var exakt den jag hade tänkt).

När hon kom till gården skulle jag koppla ihop den med kompressorn.... gick inte. Ropade på H ifall han kunde komma och kolla och säga vad jag gjorde för fel. Han kom upp till farstun och konstaterar att jag inte har rätt koppling på färgsprutan. Medan vi står och kollar och försöker komma på om det går att fixa så går, vad ska jag kalla den, staven som suger upp färg i sprutan av...

H bara tittade på mig och sa:

-Men du nuddade den ju knappt!?

Så in, hämta kvitto, sätta sig i bilen och åka ut till Birsta och Jula.

In pratade med en på byten och återköp. Vi gick in (jag och hon på byten och återköp), kollade efter en snabbkoppling till sprutan, jag såg ingen, hon såg ingen. Hon ringde upp en kille som kom och efter många om och men, konstaterar han att det inte finns någon sådan ute i butiken. Han går in på lagret och kommer sedan ut, börjar titta på hyllorna och spjuten igen och konstaterar ytterligare en gång attt det inte fanns någon sådan koppling. Detta har väl tagit ca 20 minuter.

Jag går tillbaka till byten och återköp för att returnera varan. Naturligtvis är det kö. Jippie.

Står där och försöker att inte stressa, men klockan är rätt så mycket och jag känner att mitt blodsocker är påväg nedåt, vilket gör att orken och tålamodet börjar tryta.

Tillslut är det min tur och efter sedvanlig pappersarbete så kan jag gå till kassan och få igen pengarna.

Åker då till Biltema, klockan börjar ticka mot 16. Less var bara förnamnet, så jag högg tag i första bästa personal och frågade efter färgsprutor. Blev hänvisad till Verktyg 31. Med siktet inställt traskade jag målinriktat mot hyllan. Hittade en som jag ville ha och alla kartonger var bandade. Så jag tog en kartong, gick mot kassorna. Innan jag hunnit dit såg jag en tjej som jobbade där, frågade om hon kunde öppna den så att jag kunde kolla att den verkade ok (dvs jag ville kolla att det här röret inte verkade trasigt). Hon öppnade, jag kollade och det var helt. Perfekt! Äntligen kunde jag slippa Birsta och åka hemåt.

Kom hem. Mamma hade värmt upp mat från gårdagen och hon och H hade hunnit äta. Det kändes som om jag kastade i mig maten och efter lite surr så var det dags att återigen försöka ta upp målningen av farstun.

Kopplar ihop färgsprutan med kompressorn, startar upp den för att få upp lite tryck. Och så känner jag hur det blåser hela tiden på handen.

Men va fan... är den inte tät? Har jag inte skruvat åt den ordentligt?

Känner och kollar. Jo, jag hade skruvat åt precis som jag skulle.

Tittar närmare, ser nått, tar saliv och lägger på. Jo.... DET ÄR EN SPRICKA I DET GJUTNA HANDTAGET!!!

Helt seriöst. HUR ofta händer det att TVÅ nyinköpta färgsprutor av olika märken, är trasig? Jag bara undrar.

När jag öppnade skafferidörren i morse, visade det sig att giljotinen som jag hade ställt ut där hade fått "napp". Med andra ord, det var ett bra inköp.

Några timmar senare kom Nomor uppkörandes på gården. Och när jag öppnade dörren tyckte jag mig känna igen karln som skulle placera ut lite giftfällor. Men det var först när han hade åkt och jag kastade ett öga på infopapperet som jag insåg vem det var.

Det var den gamla GIF-spelaren Leif "Foppa" Forsberg.

Skoj, en kändis på min gård.  ;)

Men jag måste berätta en sak. Idag på morgonen så satt jag och skummade igenom tidningarna på nätet. Kom in på Dagbladet och så ser jag huvudet på Joel (han jag har kört gas åt nu under sommaren). Jag fortsätter att scrolla, ser hela bilden och även rubriken. Fick nästan en smärre chock. Det var Joel som hade blivit knivskuren när han hade hämtat dottern från festen i helgen!

Alltså, jag blev helt paff och samtidigt förskräckt. Tänk om idioterna hade fått in något till knivhugg.... Fy, en tanke man inte ens vill tänka. För Joel tillhör kategorin "Trevligaste personerna jag känner till".

En idé föddes och under förmiddagen ringde jag runt till gubbsen. Idén godtogs med öppna armar. Så imorgon kommer Joel få en fruktkorg levererad hem till sig, med en krya på dig hälsning från mig, Anders, Kenne, Johan och Totte.

Får hoppas att han gillar frukt, för det är 6 kg som kommer.  :))

Giljotinfällorna är riggade med ost och strategiskt utplacerade. Nu jäklar kommer denna typ av mus inte att gäcka mig något längre.

Visst, dom är jätte söta med sina stora ögon och öron. MEN, jag vill för den sakens skull inte ha dom i mitt skafferi. I stallet, inga problem. Men inte inne i huset.

Det skojiga i kråksången är att ca 2 minuter efter att jag hade ställt ut den sista fällan så ringer mobilen, privat nummer.

Jag: Ja Maggan?

Privata numret: Ja hej det här är ifrån Nomor. Tänkte bara kolla om vi kunde komma ut till dig imorgon mellan 10 och 12. Går det bra?

Jag: Ja det går väl bra... Men jag har precis varit och köpt två giljotiner och ställt ut dom.

Nomor: Ja men va bra, då kanske du har fått någon fångst inatt då.

Ja vi får väl se. Och framför allt så får vi väl se vad de kan göra. Fast om inte annat så kanske de får sätta ut någon fälla på vinden, eftersom jag hör hur det springer i väggarna och på vinden ibland.