Idag var jag till en läkare för att få klarhet i varför jag har... hmm, hur ska jag förklara det som.... som om jag hade en klump i halsen. En mer målande beskrivning är:

Tänk dig att du håller på att äta mat, men så får du en tugga som av någon anledning är svår att svälja och man tror att man kommer att svälja fel. Behåll den förnimmelsen om hur det känns MEN lägg på två känslor till; att du är påväg att kräkas plus att du får svårare att andas. Då har ni min "klump" i halsen.

Med andra ord, det är inte så jäkla trevligt.

Den här "klumpen" har jag haft i ca 2-3 veckor. Det har inte blivit bättre så det var dags att få det undersökt.

MEN.

Redan när jag ringde och skulle boka en tid så fick jag ju reda på "att en känsla oftast inte är någonting".

Men grattis, redan där var det bestämt att detta inte är ett fysiskt problem.

Iaf, så kom jag dit till bestämd tid och fick träffa en läkare.

Jag försökte berätta att jag har som en klump i halsen och att det inte är hela tiden utan att det kommer som i "attacker". Berättade även om spykänslan och att jag får svårare att andas både in och ut, samtidigt som jag då i stolen fick ett "anfall". Förklarade för honom att när jag kör lastbil så får man ju lite panik över att man får dessa illamående känslor eftersom man inte vill att nått ska hända när man rattar 60 ton.

I.o.m dessa förklaringar så gjorde jag nog bort mig. För helt plötsligt:

Läkare: Är du orolig över någonting eftersom du får panikattacker?

Jag: Nej jag är inte orolig och jag får inte panikattacker!

L: Du är inte nervös över nått?

J: Nej, jag är inte orolig eller nervös och jag har inte panik heller. Däremot när jag får denna illamåendekänsla så blir det riktigt otäckt och man får som en sorts oro eftersom man inte vet vad den beror på.

L: Jaha, så du är inte orolig eller nervös över nått?

J: NEJ.

L: Jaha, hur länge har du haft det här?

J: Ja en två tre veckor.

L: Har nått hänt som gjort att du blir nervös?

J: NEJ, jag är INTE NERVÖS, jag har inget att vara orolig eller nervös över.

L: Nähä.

* kort paus*

L: Jaha, då får vi försöka utreda det fysiska först. .... Innan vi tar itu med det andra....

Jaha, redan där var min "klump i halsen"-känsla en psykisk åkomma. Helt jävla otroligt.

Lite prover togs, bl.a för sköldkörteln. Men läkaren kunde inte låta bli att slänga ut ytterligare en gång:

Ja när jag har patienter som förklarar det som du gör, så har det varit ångest. Men det måste ju du säga om jag frågar...

J: N e j, j a g  h a r   i n t e   å n g e s t. Jag är inte orolig över nått, jag har inga problem eller bekymmer.

L: Nähä, men då får vi se vad provsvaren säger.

Nu har jag fått ett recept på någon jäkla medicin för sura uppstötningar. Jag skulle återkomma om två veckor för att se om det hjälpte eller inte...

***********

Tydligen fick Timrå IK's sportchef Stefan Lindqvist sparken idag. Å jag förstår inte riktigt det resonemanget.

Jag menar, här har vi en sportchef som har fått en budget till sitt förfogande från styrelsen. En väldigt tight budget (med tanke på att spelarbudgeten skulle minskas till iår). Så får Linkan sparken för att HAN inte har hittat topp spelare. Men ibland är det ju så att man får vad man betalar för. Och det går inte att trolla med knäna.

Är det någon som skulle fått sparken, så är det väl styrelsen som har misslyckats med att ge en rimlig budget för spelare om man som förening vill ligga på elitnivå.

Ja det är min åsikt iaf.

Jag är ute rätt så mycket på Hästnet, en sida som förmedlar saluhästar, mest bara för att kolla lite. Sen att jag är grymt sugen på att skaffa häst är ju en annan anledning. Men för tillfället är det bara att titta, inte köpa som gäller.  :)

Men en sak som slår mig (och även stör mig) är att på väldigt många hästannonser så står hästen fint uppställd, den är ordentligt ryktad, pälsen skiner, manen är knoppad och så trycker dom dit vita benlindor. Men VARFÖR då? Tycker försäljaren att det ser mer exklusivt ut? Mer estetiskt kanske?

Själv får jag bara en "Vad har dom för fel på benen?"-känsla.

Men det är väl som vanligt. Hästfolk.... finns nog ingen kategori som är så svår som just hästfolk. För finns det 1000 sätt att göra en sak på, så finns det även 1000 åsikter på hur just denna sak skall utföras. Naturligtvis är min rätt.   

Har gjort två nya bekantskaper under dagarna två, ja med nya artister som jag aldrig har hört förut på radion.

Tyckte faktiskt att bägge var helt ok.

Sen hade jag att göra med en sådan där rolig bilist. Inte en som inte kunde köra om, utan en människa som skulle klämma sig in till varje pris.

Ikväll skulle jag svänga till höger i en korsning, Parkvägen/Bergsgatan, och för att inte meja ned något trafikljus så ser jag ju till att ta plats. Inte en bil fanns att se, förutom de lastbilar som svänger ned från Bergsgatan till just Parkgatan. Men efter en stund kommer det en bil, som har uppenbara problem med att jag står och tar plats. Ägaren till denna silverfärgade mercedes tyckte att min placering var så pass stötande, att han/hon kände sig tvingad att hänga sig på tutan, medan han/hon klämde in bilen i mellanrummet som fanns för att kunna stå först vid trafikljuset.

Suck.

Suck nummer två kom när jag hörde på radion att Timrå åter igen åkte på pisk, denna gång mot Modo på bortaplan.

Vad är det som händer? Inte för att jag trodde Timrå skulle ligga i topp men jag trodde ju definitivt inte att vi skulle ligga sist.

Om det är någon hockeyspelare som har lite problem med motivationen och funderar på ett karriärsbyte, följ med mig i lastbilen så kanske ni inser att ni har det förjävla bra.

En sak som irriterar mig; ja jag vet en skitsak men jag kan likt förbannat inte rå på irritationen. Men det är bilister som inte kör om trots bra förutsättningar.

Vet inte hur många gånger man ligger på vägrenen i flera kilometer och första bilisten i kön vägrar att köra om. Denna person måste tydligen ha världens bredaste bil! Detta eftersom han/hon inte kan få plats i ett körfält, utan måste över på mötande vägren för att komma om. Blir alltid lika imponerad på denna manöver med tanke på att de hade kunnat köra om utan att gå över mittlinjen....

En annan sak som jag blir irriterad och jävligt förbannad över; är när en vuxen människa behandlar sitt plastbarn som en muntlig slagpåse. Där vardagen för detta barn består i att bl.a kallas för patetisk, vägras mat när den andra vuxna inte är hemma, osv osv. Vet inte hur många gånger jag har fått ett samtal där barnet gråter när hon berättar om den mentala terror som hon utsätts för.

FAN, jag blir så arg!!! INGEN ska behöva växa upp så där! INGEN!

Det värsta är att jag inte vet hur man ska tackla det. Med tanke på att detta har pågått under en rätt så lång tid, börjar jag nu fundera på en "intervention". Dra ihop folk som är inblandade (barnet undantaget), plus lite andra personer som vet om hur det ser ut i hemmet, för att helt enkelt sätta sig ned och prata om problemet och att detta måste sluta per omgående.

Ja, nått måste ske innan nått drastiskt händer.

Nej nu ska jag gå ut i höstsolen och skaka av mig lite irritation med en skogspromenad innan det är dags att fara och jobba.

Vaknade inatt av att jag hörde nått från botten våningen. När sinnena kom igång insåg jag att det var någon mus som var och sprang på täckpappen på golvet i hallen. Hörde även hur denne lille fyrbenta gick till sista vilan, dvs in i musfällan. Så nu är det 7 skogsmöss mindre här på gården.

Insåg att jag måste se till att skaffa katt nu i december. Det får bli min julklapp till mig själv. Nu hoppas jag bara att jag ser två trevliga kattungar på Blocket framöver, som är sociala och van vid hund.  :)

Man brukar kunna känna att en förkylning är på G. Men denna kom som en blixt från klar himmel.

Jobbade som vanligt igår och hade inga som helst symptom när jag lämnade över lastbilen till M. När jag kom tillbaka till Timrå för att hämta min personbil så hade jag blivit lite täppt i näsan, men inget som jag reflekterade allt för mycket på. Kom hem till huset, värmde på lite mat och medan jag äter, känner jag hur jag börjar frysa. Ett tu tre så svettas och fryser jag om vartannat. Gick upp och la mig i soffan med två täcken som hjälp mot frysattackerna.

Somnade tillslut och sov i 3 timmar. När jag vaknade hade förkylningen redan slagit sina äckliga klor i mig.

Nu är jag vrålförkyld, vilket suger nått så jävulskt! Dels eftersom jag vill jobba, men även eftersom Christian Beijer ställer ut sina verk i Sundsvall för första gången på 10 år i helgen. Å det evenemanget har jag längtat till i flera månader. Så nu hoppas jag att förkylningen går över lika fort som den kom.

Ibland är man ju inte så smart som man hoppas. Utan man kan vara rätt så korkad. Tillåt mig att måla upp en liten bild för er.

Med dagens fina väder såg jag till att höströja på gården. Såg till att elda undan rätt så mycket ris som har legat och skräpat. Bl.a en rishög som har legat över stenmuren i tja.... 4-5 år. Så det var handskar och munskydd på för att inte råka på sorkpest. Det tog någon timme innan jag hade eldat upp allt som jag hade tänkt. Men vädret var fortfarande underbart och klockan var lite så jag hade ingen lust att gå in. Utan jag tog fram röjsågen och röjde runt helt enkelt på gården.

Fick ett snabbt besök utav pappa och när han for, var det dags att köra röjsågen vid huset. Gick där med svepande rörelser över gräset och löven och så hör jag ett blött ljud, samtidigt som jag känner hur det skvätter på bl.a ansiktet. Shit, tänkte jag, vad var det där?

Samtidigt som jag börjar titta noggrannare ner mot backen, så börjar en lukt att spridas och den gick inte att ta miste på. Precis.

Jag har alltså lyckats köra röjsågen över Humlas gamla bajshög.....

Jag har en ovanlig gäst vid mitt fågelbord, nämligen en Gråspett.  

Jätte söt liten filur.